I hemliga ärenden.
— Chauvelin! utropade hon.
— Just han, medborgarinnan, till er tjänst, sade främlingen och kysste ridderligt hennes fingerspetsar.
Marguerite sade under de första ögonblicken ingenting, men hon betraktade med ögonskenlig förtjusning den föga tilltalande lilla figuren framför henne. Chauvelin var vid denna tidpunkt närmare fyrtio än trettio år; han såg intelligent och listig ut och hade ett underligt rävliknande uttryck i sina djupa, insjunkna ögon. Han var samma främling, som för ett par timmar sedan i all gemytlighet tömt en bägare vin med krögare Jellyband.
— Chauvelin... min vän... sade Marguerite med en liten klädsam suck av belåtenhet. — Det var riktigt roligt att få se er igen.
Den stackars Marguerite, ensam mitt i all sin storhet och i kretsen av sina högförnäma umgängesvänner, erfor utan tvivel glädje, då hon såg ett ansikte, som återkallade minnen från den lyckliga tiden i Paris, när hon härskade som en drottning över intelligensklicken vid Rue de Richelieu. Hon märkte ej det lilla sarkastiska leende, som spelade kring Chauvelins tunna läppar.
— Men säg mig, återtog hon muntert, vad i alla dagar har ni för er här i England?
Hon hade återtagit sin vandring mot värdshuset, och Chauvelin vände om och gick bredvid henne.
— Jag skulle kunna göra er samma fråga tillbaka, min nådigaste, sade han. — Vad gör ni själv?
— Åh, jag? svarade hon med en axelryckning. — Je m’ennuie, min vän, det är alltsammans.
De hade kommit fram till stora ingången till »Fiskarens vila», men Marguerite tycktes ej ha någon lust att stiga in. Aftonluften var skön efter regnet, hon hade träffat en vän, som spridde Seine-stadens atmosfär omkring sig, som var mycket bekant med Armand och som kunde prata om alla de muntra, kvicka vänner, som han lämnat kvar därborta.
Hon blev stående under det vackra portvalvet; genom skänkrummets klart upplysta fönster utträngde skallande skrattsalvor, rop på »Sally» och på »öl», slamrandet av tärningar och klangen av stop, alltsammans blandat med sir Percy Blakeneys tomma, glädjelösa skratt.
61
