Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/70

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

I hemliga ärenden.

Bredvid henne stod Chauvelin, med sina listiga, gulskimrande ögon fästade på det vackra ansiktet, som såg så ljuvt och barnsligt ut i den engelska sommarskymningen.

— Ni förvånar mig, citoyenne, sade han lugnt, i det han tog sig en pris snus.

— Åh, gör jag det? svarade hon torrt. — I sanning, min lille Chauvelin, jag skulle snarare ha trott, att ni med er skarp­blick borde ha förstått, att en luft, sammansatt av dygder och dimmor, aldrig i livet passar Marguerite S:t Just.

— Herre Gud, står det så illa till? frågade han med låtsad förfäran.

— Jo jo men, svarade hon, och värre än så.

— Konstigt! Jag tänkte, att engelskt lantliv skulle falla en vacker kvinna särskilt mycket i smaken.

— Så trodde jag med, svarade hon med en suck. — Och jag har nu kommit till den vissheten, tillade hon med begrun­dande min, att vackra kvinnor böra trivas övermåttan väl i Eng­land, efter som allt vad som är roligt är dem förbjudet — just sådant, som de göra varendaste dag.

— Nej, verkligen?

— Ni lär väl knappast tro mig, min lille Chauvelin, sade hon, nu mera allvarligt, att jag faktiskt nu kommit därhän, att jag ofta tillbringar en hel dag — tänk er, en hel dag — utan att ansättas av någon enda liten frestelse.

— Ingen under, genmälde Chauvelin artigt, att den kvickaste kvinna i Europa plågas svårliga av ennui.

Hon skrattade ett av sina pärlande, barnsliga skratt.

— Ja, det måste allt vara illa bevänt med mig, sade hon skälmaktigt, när jag kunde bli så vådligt glad att få se er.

~ Och detta inom mindre än ett år efter ingåendet av detta romantiska giftermål av böjelse!...

— Jaha... ett år av ett romantiskt giftermål av böjelse... det är kanske just däri knuten ligger...

— Aha, det heta kärleksruset fördunstade således inte... efter de första veckorna? sade Chauvelin med lugn försmädlighet.

— Rus gå alltid över, min lille Chauvelin. Men sedan blir det »dagen efter».


62