I operalogen.
kungliga, och ska ni försöka sätta er på era höga hästar vis-à-vis lady Blakeney, så gör det henne aldrig ett dugg, men er själv skadar det. Säger jag inte sannt, mylord?
Men vad lord Orenville tänkte i saken eller vilka reflexioner lady Portarles’ ordentliga uppsträckning väckte hos grevinnan de Tournay, blev aldrig utrett, ty ridån hade just gått upp för tredje akten av »Orfevs», och hyssjningar ljödo från alla håll av salongen.
Lord Grenville tog ett hastigt farväl av damerna och gled tillbaka in i sin loge, där herr Chauvelin suttit ensam under hela mellanakten med sin eviga snusdosa i handen och sina skarpa ljusa ögon oavlåtligt fästa på en loge mitt emot.
Där hade nyss, under mycket frasande av sidenkjolar, mycket skratt och ett sakta sorl av nyfikenhet från salongen, Marguerite Blakeney gjort sitt inträde, beledsagad av sin man. Hon var bländande vacker med sin yppiga rikedom av rödbruna, guldskimrande lockar, lätt pudrade och bundna tillbaka över den behagfulla nacken med en jättestor svart sidenrosett.
Alltid klädd efter modets sista nyck, var Marguerite i afton den enda dam, som förvisat den korslagda fichun och den med breda uppslag försedda dräkt, som varit på modet under de senaste två, tre åren. Hon bar den kortlivade, efter klassisk modell tillskurna klänningen, som snart skulle omfattas med förtjusning i vartenda land i Europa. Den passade utmärkt hennes behagfulla, drottninglika gestalt och var sydd av ett skimrande tyg, som liknade en enda vävnad av dyrbart guldbroderi.
När hon trädde in, böjde hon sig ett ögonblick fram över logeranden och lät blicken sväva ut över alla de närvarande, som hon kände. Många bugade sig för henne, då hon gjorde detta, och även från kungliga logen kom en hastig och nådig hälsning.
Chauvelin iakttog henne uppmärksamt under hela början av tredje akten, då hon satt i stilla hänförelse över musiken. Hennes utsökt fina lilla hand lekte med en juvelbesatt solfjäder, och hennes drottninglika huvud, hennes hals, bröst och armar voro höljda med praktfulla diamanter och sällsamma smycken, gåvor av den förälskade äkta man, som lättjefullt sträckte sig vid hennes sida.
79
