Sida:RD 1935 34.djvu/215

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35. kunde, åt industrin bereddes trygghet mot oberäkneliga anspråk och att ett i sig obetydligt jordägandeintresse icke finge ställa sig hindrande i vägen för en stor industriell anläggning, för vilken de naturliga förutsättningarna vore för handen. Den allmänna regeln mäste därför fullständigas genom särskilda bestämmelser beträffande industriella anläggningar. För att bereda industrien trygghet torde efter föredömet i främmande lagstiftning kunna införas ett koncessionsförfarande - alldeles oberoende av det koncessionstvång, som från politirättslig synpunkt kunde vara påkallat. Redan vid anläggandet av dylikt verk borde det stå vederbörande öppet att få prövat, om och under vilka förutsättningar det skulle vara tillåtet att driva den avsedda verksamheten. Vid den undersökning, som därvid mäste äga rum, borde grannarna äga att framställa sina invändningar och krav och, om koncessionen lämnades, efter förhållandena lämpade bestämmelser för anläggningen och driften meddelas. Väl borde icke koncessionen medföra ovillkorlig befrielse från ansvarighet för de olägenheter, driften icke desto mindre kunde komma att förorsaka granne, men denna ansvarighet borde skäligen bliva väsentligt mildrad och i ingen händelse kunna stegras därhän, att driften förbjödes. Visade det sig vid denna undersökning, att den tilltänkta verksamheten måste för granne medföra olägenhet, som denne icke vore skyldig att tåla, borde icke därför koncession ovillkorligen vägras; kunde icke frivillig uppgörelse träffas, syntes en tillämpning av expropriationsinstitutet här vara på sin plats, såvida nämligen det statsekonomiska intresse, som genom den ifrågasätta anläggningen skulle befordras, vore av väsentlig vikt och hetydenhet jämfört med det, vilket skulle trädas för nära. Dikningslagskommittén avgav den 3 juni 1915 betänkande med förslag till lag angående vatten- och luftförorening m. m. Förslaget innebär i huvudsak, att för industriens fortbestånd förorening av luft och vatten i viss mån skulle tolereras, men att ä andra sidan borde tillses, att föroreningen ej bleve större eller svårare än nödigt vore. Beträffande redan befintliga anläggningar skulle alla rimliga till buds stående anordningar och säkerhetsåtgärder vidtagas till förebyggande eller inskränkande av förorening. Det borde ankomma på opartisk och tekniskt sakkunnig myndighet att fastslå, inom vilka gränser förorening finge äga rum. Efter prövning i varje särskilt fall skulle - där industrianläggning, trots iakttagande av föreskrivna anordningar, medförde större skada än som skäligen kunde anses förenlig med granskapsrättens allmänna grunder - företagets skadeständsskyldighet prövas. I yttersta nödfall kunde påbjudas, att driften skulle nedläggas. För nyanläggningar föreslogs införande av koncessionssystem, vilket förutsatte, att förslag till nyuppförande av vissa industrianläggningar icke finge bringas till utförande, med mindre detsamma prövats och godkänts av sakkunnig myndighet. Härvid skulle föreskrivas, vilka åtgärder till förekommande av föroreningar, som borde iakttagas, och, i fall skada av anläggningen ändock väntades uppkomma. beloppet av de ersättningar, som i sådant fall skulle utgå. Handläggningen av hithörande ärenden ansåg kommittén, efter prövning av olika alternativ, böra tillkomma ett särskilt för dessa frågor upprättat kollegialt oen