Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41. o
- Jil följfllßliißklr. att jag i likhet med lantbruksstyrelsen icke för
närvarande finner anledning att föreslå åtgärder för beredande av ersättning vid förlust av fiskeliåtar. Spörsmålet synes böra begränsas att gälla fiskredskap i egentlig moningLantbruksstyrelsons förslag. som i viktiga avseenden utformats med nuvarande understödssystein som förebild. bygger till skillnad från berörda SXSÛGIII Då (1011 Drillvipexl, att fiskarena själva i huvudsak skola bekosta h-Jälpverksamheten. Om än en dylik anordning kan finnas i och för sig rikflš- Synp-s den dock i förevarande fall leda till ohållbara konsekvenser. Den kritik. som med angivna utgångspunkt riktats mot förslaget, måste Jag finna i huvudsak berättigad. Särskilt synes mig mot godtagande av lantbruksstyrelsens förslag tala den omständigheten, att ett stort antal av fiskar-ena skulle, ehuru de nödgades erlägga avgifter, vara uteslutna från möjligheten att komma i åtnjutande av ersättning från den föreslagna fonden. En ändring av förslaget därhän, att envar avgiftsbetalande skulle äga tillgodonjuta dylik ersättning, torde å andra sidan av ekonomiska skäl icke kunna genomföras. Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag icke ansett mig kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag. Efter övervägande av de olika synpunkter, som kommit till uttryck i ärendet, förefaller det i nuvarande läge vara mest lämpligt att, såsom statskontoret föreslagit, ifrågavarande verksamhet anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad hittills skett. Staten torde alltså helt böra bestrida kostnaderna för densamma. Beträffande grunderna för verk-' samhetens bedrivande torde vidare böra gälla, att envar fiskare, som genom förlust av eller skada å fiskredskap befinnes hava råkat i nödställd belägenhet. bör äga möjlighet att efter ansökan hos Kungl. Maj:t ntfå ersättning med visst belopp. En förutsättning härför bör givetvis dock vara, att förlusten eller skadan icke är att hänföra till försummelse eller vårdslöshet från sökandens sida. Uppenbart är också, att ersättning ej bör utgå för sådan skada eller förlust, som normalt sammanhänger med redskapens användning. Ersättning torde som regel icke böra utgå.. därest förlustens eller skadans värde understiger 50 kronor. Ersättningens belopp synes, liksom hittills, böra bestämmas till högst två tredjedelar av värdet. Av beloppet bör regelmässigt högst hälften lämnas såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet samt återstoden utgå såsom räntefritt lån med en amorteringstid av åtta år. Nu angivna grunder torde dock endast böra betraktas såsom normgivande. De torde icke böra fastställas i författningsform, och Kungl. Maizt bör äga rätt att medgiva de avvikelser. vartill förhållandena kunna giva anledning" För beredande av medel till den av departementschefen angivna understödsverksamheten har Kungl. Maj:t föreslagit upptagande å riksstaten för nästa budgetår av ett särskilt anslag under nionde huvudtiteln å det av lantbruksstyrelsen föreslagna och i statsverkspropositionen beräknade beloppet 45,000 kronor. De anvisade medlen föreslås skola bokföras under särskild diversemedelstitel, benämnd "statens fiskredskapsfond", vilken skulle förvaltas av statskontoret. I anslutning härtill har anslaget givits formen av bestämt anslag. Även i den mån beviljade ersättningsbelopp utgöras av bidrag utan återbetalningsskyldighet avses de, för enkelhetens skull, skola utbetalas ur fonden och icke avföras direkt å anslaget. Med hänsyn till den sålunda förordade anordningen har den i statsverksproBihang till riksdagens protokoll 1935. 10 saml. Nr 60-41. Û
