Sida:RD 1935 34.djvu/245

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 42. Över de sakkunnigas och medicinalstyrelsens förslag hava därefter yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen. järnvägsstyrelsen, arméförvaltningen, stuteriöverstyrelsen, försäkringsinspektionen, styrelsen för veterinärhögskolan, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap, svenska veterinärläkarföreningen, föreningen Sveriges privatpraktiserande veterinärer, Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening, svenska järnvägsföreningen, skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget och försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar, ömsesidigt. Vid lantbruksstyrelsens yttrande hava fogats utlåtanden från samtliga hushållningssällskaps förvaltning-sutskott samt statskonsulenten i boskapsskötsel. Styrelsen för veterinärhögskolan har vid sitt yttrande fogat utlåtande från högskolans lärarkollegium. Vid länsstyrelsernas yttranden hava fogats utlåtanden från samtliga länsveterinärer samt ett flertal andra tjänsteveterinärer ävensom ett stort antal hälsovårds- och kommunalnämnder. Kommerskollegium har bifogat utlåtande från åtskilliga sjöfartsföreningar. Frågan om införande av nya bestämmelser beträffande en av de svårare husdjurssjukdomarna, nämligen mul- och klövsjukan, har redan tidigare varit föremål för utredning av för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga, vilka den 30 november 1925 avgivit betänkande med förslag i ämnet (stat. off. utr. 1925: 38). Från olika håll hava vidare vid skilda tillfällen gjorts framställningar om nya bestämmelser på området. Medicinalstyrelsens förslag har sedermera blivit föremål för omarbetning inom jordbruksdepartementet. Departementschefen har rörande riktlinjerna vid utarbetandet av förevarande förslag i huvudsak anfört följande: "Frågan om omarbetning av bestämmelserna rörande bekämpandet av de smittsamma husdjurssjukdomarna har sedan länge stått på dagordningen. Genom sjukdomarnas härjningar tillfogas såväl staten som enskilda årligen kostnader och förluster. Vid mera omfattande epizootier stiga dessa kostnader och förluster till högst betydande belopp. Under sådana förhållanden och då dessutom vissa av ifrågavarande sjukdomar kunna överföras på människor eller vara ur hälsosynpunkt för dem farliga, år det av vikt, att sjukdomarnas bekämpande ordnas på det mest effektiva sätt. Nu gällande huvudförfattning i ämnet är av relativt gammalt datum. Under senare åren har veterinärvetenskapen gjort betydande landvinningar och nya metoder för förebyggande och hämmande av en stor del av sjukdomarna hava upptäckts. Till följd härav hava vissa av de smittsamma husdjurssjukdomarna. mot vilka förut vidtagits stränga åtgärder, numera befunnits kunna bekämpas med enklare metoder. De i 1898 års författning upptagna bestämmelserna hava sålunda delvis blivit föråldrade och i behov av omarbetning. Visserligen hava tid efter annan genom ändringar i författningen eller utfärdandet av tiilläggsförfattningar de svårare bristerna blivit avhjälpta. Detta har emellertid å andra sidan medfört, att bestämmelserna på ifrågavarande rättsområde blivit splittrade och för såväl myndigheterna som de enskilda