Jordbruksutskottets utlåtande Nr 42. 11 sakkunniga hava i sina författningsförslag för sjukdomens bekämpande upptagit stränga bestämmelser. Sålunda har föreslagits, bland annat, att vid förekomsten inom en och summa kreatursbesöttning av mer än ett fall av sjukdomen under ett år smittförklaring skall utfärdas. Mjölk eller produkt därav från nötkreatur, som kastat inom de sistförflutna två månaderna eller som visat tecken på förestående kastning, får icke användas till människoföda med mindre mjölken förut uppvärmts till viss teinperatnr. Från besättning, inom vilkensmittsam kastning förekommit. får djur, som kastat under sistförflutna tre månaderna, eller hondjur med flytningar från könsdelarna eller dräktigt djur icke utföras annat än för omedelbar nedslaktning med mindre genom särskilda undersökningar med en månads mellanrum konstaterats, att det för utförsel avsedda djuret är fritt från sjukdomen. Medieinalstyrelsen har föreslagit vissa lindringar i dessa föreskrifter. Sålunda har styrelsen ansett, att det borde lämnas i länsstyrelsens hand att avgöra huruvida smittförklaring skall utfärdas eller ej. Bestämmelsen om inskränkning i rätten att utföra djur har styrelsen ansett böra gälla endast inom län, där Kungl. Maj:t därom förordnat, samt begränsas på så sätt, att utförsel finge utan undersökning äga rum till gård, å. vilken smittsam kastning redan förekommer. Ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna, vare sig de av de sakkunniga eller de av medieinalstyrelsen förordade, skulle med sannolikhet komma att bliva synnerligen betungande för lantbrukarna. Med den spridning sjukdomen numera vunnit torde bestämmelsen om förbud mot utförsel i vissa fall av nötkreatur komma att mångenstädes lägga en stark hämsko på handeln med kreatur, och föreskriften om uppvärmning av mjölk från djur, som angripits av eller visar tecken på sjukdomen, torde i stora delar av landet komma att bliva liktydig med ett påbud om allmän pastörisering av mjölk. De kostnader och svårigheter, som en dylik föreskrift skulle medföra, komme att bliva högst betydande. Det torde vara att befara, att, därest berörda bestämmelser bleve gällande, djurägarna av fruktan för de ekonomiska konsekvenserna av upptäckten av sjukdomen inom deras besättningar i stor utsträckning komme att hemlighålla inträffade sjukdomsfall. Sjukdomen kommer härigenom att vinna än större spridning. Det är ock att märka, att kännedomen om sjukdomen och sättet för dess spridning ännu är i vissa avseenden ofullkomlig, och det torde icke med visshet kunna antagas, att ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna skulle kunna hejda sjukdomens utbredning. Under sådana förhållanden ansluter jag mig till den i ett flertal yttranden framkomna meningen, att det icke torde vara lämpligt att för närvarande föreskriva vidtagande av tvångsåtgärder från statens sida för sjukdomens bekämpande. I likhet med vad jag anfört beträffande bekämpandet av hönstyfus torde däremot ifråga om förevarande sjukdom kunna övervägas att bekämpa densamma på frivillighetens väg genom understödjande av djurägarnas egna strävanden härutinnan. Frågan torde emellertid vara i behov av ytterligare utredning innan densamma kan vinna en tillfredsställande lösning" . Frågan om bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur har, såsom departementschefen erinrat, blivit avgjord genom statsmakternas beslut år 1934 (propositionen nr 121 och riksdagens skrivelse nr 287). Beträffande i de sakkunnigas och medicinalstyrelsens förlag medtagna
Sida:RD 1935 34.djvu/248
Den här sidan har inte korrekturlästs