Den här sidan har inte korrekturlästs

l18 Jordbruksutskottets -uttátande Nr 49. rande nedsättning böra ske jämväl i avseende å räntesatserna för uppskovsbeloppen, å vilka ränta sålunda bör erläggas efter fyra procent vid egnahemslån för jordbrukslägenheter och efter fyra och en halv procent -vid egnahemslån för bostadslägenheter. Enligt gällande grunder kan uppskovet omfatta ränta och amortering för 1934 ävensom restantier till ett belopp, motsvarande, jämte tidigare erhållet uppskovsbelopp, högst 12 procent av egnahemslånets ursprungliga belopp. Under nästkommande budgetår torde uppskovet böra omfatta dels ränta och amortering för år 1935 dels ock restantier i nyss nämnda omfattning" Beträffande det i motionerna 1:19? och II:378 framställda förslaget om sänkning av räntan å lån ur fonden till 3.5 procent samt de över dessa motioner avgivna yttrandena av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret tillåter sig utskottet att hänvisa till redogörelsen under punkt 4 här ovan. Vidkommande motionerna l : 25, II: 59 och II: 231, av vilka de båda förstnämnda avse anslag till fyllnadslån till egnahemslån åt härför kvalificerad sökande med stor familj och den sistnämnda åsyftar utredning angående vissa åtgärder till främjande av egnahemsverksamheten, har statens egnahemsstyrelse i sitt inledningsvis berörda yttrande anfört: "De för egnahemslånerörelsen gällande bestämmelserna förutsätta som regel, att vederbörande låntagare själv kan bidraga med visst kapital för lägenhetens förvärvande, eventuella bebyggande och färdigställande samt jordbruksdriftens igångsättande. Egnahemslån för jordbrukslägenhet får sålunda ej överstiga "lt av fastighetens belåningsvärde, vilket belåningsvärde ofta ur säkerhetssynpunkt av vissa egnahemslåneförmedlare sättes lägre än den verkliga kostnaden. Iånesökanden bör alltså förfoga över ett kapital motsvarande minst '/s av belåningsvärdet jämte vad som åtgår för uppsättande av levande och döda inventarier. Särskilt då fråga är om något större, bärkraftiga jordbruk, varav en familj skall erhålla full försörjning, representerar det egna kapitalet ett ganska väsentligt belopp. I ännu högre grad är detta förhållandet vid nybildning av jordbruk å obebyggd jord, särskilt i södra och mellersta Sveriges egentliga jordbruksbygder, där å fastigheten belöper förutom det relativt höga. jordpriset, den i regel dryga och betungande nybyggnadskostnaden, varjämte dylika på intensiv jordbruksdrift inriktade jordbruk kräva ett ganska betydande kapital för anskaffande av kreatur och redskap. Visserligen äro premielånen ägnade att i någon mån minska kostnadssumman, men i allt fall kräva egnahemsföretag av nu nämnt slag en avsevärd egen insats av företagaren. Vid lånerörelsens praktiska utövande ägnas också stor uppmärksamhet åt frågan om sökandens egna tillgångar. och ansökningar om egnahemslån avslås i regel, då den sökande icke anses äga erforderliga egna tillgångar. I vissa fall hava dock försök gjorts att på egnahemslånevägen söka bereda så gott som helt medellösa personer egna jordbruk. Då i dylika fall frånvaron av eget kapital ofta nödvändiggjort för sökanden att på ogynnsamma villkor ikläda sig skulder utöver egnahemslånet, har företaget understundom föranlett besvikelser för både låntagaren och låneförmedlaren. Å andra sidan saknas ingalunda exempel på, att även helt obemedlade personer kunnat lyckligt ge