Sida:RD 1935 34.djvu/347

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58. gas. Enligt förenämnda kungörelse mä bidrag ur älgskadefonden kunna tillerkännas brukare av mindre brukningsdel för skada, som av älg förorsakats å honom tillhörig växande eller avmejad men ej inbärgad gröda, dock endast om skadan finnes vara av väsentlig beskaffenhet och han ej genom tillgodogörande av jakträtt eller eljest kunnat hälla sig skadeslös. Till den, vars brukningsdel omfattar större areal odlad jord än femton hektar, må. bidrag utgå allenast när särskilda skäl därtill äro. Vilka belopp, som under åren 1931-1934 för varje län influtit till älgskadefonden och därifrån medgivits i ersättningar, framgår av två av domänstyrelsen upprättade tabeller, vilka som bilagor fogats vid detta utlåtande och till vilka utskottet tillåter sig att hänvisa. Vid riksdagarna åren 1932-1934 hava motioner väckts om älgskadefondens uppdelning på länsfonder och medlens användning även till jaktvårdande åtgärder. Till stöd för dessa framställningar har åberopats den stora ojämnheten mellan olika län med avseende å. inbetalning till fonden och erhållen ersättning för älgskada. Vid 1932 års riksdag anförde jordbruksutskottet i sitt utlåtande (nr 22) i anledning av den då väckta motionen (II:11), att någon tids erfarenhet torde böra avvaktas, innan ändringar vidtoges beträffande grunderna för fördelning av de till älgskadefonden inflytande avgifterna. Motionen föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Vid 1933 års riksdag tillstyrkte jordbruksutskottet i utlåtande (nr 94) i anledning av de då väckta motionerna (l: 136, l: 191 och II: 362), att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i gällande bestämmelser, att fastställda avgifter för älgjakt inbetalades och, med nedan angivet undantag, användes för varje län för sig och förvaltades av vederbörande länsstyrelse; att 10 procent av inflytande årsbelopp från varje län redovisades till statskontoret; att länsstyrelse skulle besluta om utbetalande av ersättning för skada av älg; att, i den mån influtna medel icke erfordrades för skadeersättning, det likaledes skulle ankomma på länsstyrelse att anvisa medel till jaktvården inom länet; sa-mt att till statskontoret redovisad del av årsbeloppet efter Kungl. Maj:ts bestämmande årligen fördelades på de län, där avgifterna för älgjakt visat sig för sitt ändamål vara otillräckliga. Mot detta utskottsutlåtande anmäldes reservation av fyra ledamöter, vilka hemställde, att motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Båda kamrarna biföllo reservationen. Vid 1934 års riksdag yrkades dels i två motioner (l:22 och II: 43) en uppdelning av fonden och medlens användning även till jaktvårdande åtgärder, deta i motionen II: 135 - under förutsättning att fonden uppdelades på länsfonder - anvisandet utav ett statsanslag å. 20,000 kronor. ur vilket bidrag till älgskaderegleringen inom sådana län, som icke komme att förfoga över tillräckliga medel till skadornas likvidoring. skulle utgå,