Sida:RD 1935 34.djvu/450

Jordbruksutskottets -utlåtrmde Nr 69. 18 anden, synes den avbrutna utredningen inom kammarkollegiet böra snarast fortsättas. Kollegiet har för avsikt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om åtgiird i sådant syfte, vare sig utredningen anses böra bedrivas såsom en kollegiets uppgift eller i annan ordning" Domänslg/relsen anför i sitt utlåtande över motionen huvudsakligen följande: "Vid övervägande av lämpliga lagbestämmelser i fråga om skogen å kronohemman och krononybyggen under stadgad åborätt inom de sex norra länen hava särskilt tvenne synpunkter gjort sig gällande. Den ena hävdar. med utgångspunkt från att fastigheterna ifråga tills vidare äro att betrakta som statens egendom, ehuru merendels upplåtna åt enskilda till brukande, kravet på en jämn skogsavkastning och garantier mot ett mera avsevärt nedsättande av skogskapitalet. Den andra synpunkten tar i första rummet sikte på skogens ändamålsenliga vård med hänsyn till rådande skogsbiologiska förhållanden. Därest den förra synpunkten givits företräde har därmed följt en anslutning till den mera restriktiva skogslagstiftning, som tagit sig uttryck i först 1894 års skogsordning och sedermera i 1915 års lappmarkslag. Om däremot skogsvårdssynpunkten fått träda i förgrunden har såsom lämpligt rättesnöre för dessa skogars skötsel mera framstâtt bestämmelserna i 1932 års provisoriska lappmarkslag och i viss omfattning jämväl 1923 års allmänna skogsvårdslag. - - - Vid ett skärskådande i vad mån 1932 års lappmarkslag kan anses giva berättigande åt de båda huvudsynpunkter, som, enligt vad här förut anförts, i större eller mindre grad ansetts böra läggas på denna lagstiftningsfråga lärer i vad avser skogsvårdsintresset, någon erinring mot lagens tillämpning på nu ifrågavarande kategori skogar icke gärna kunna resas, då lagen helt nyligen antagits att gälla beträffande de i skogsbiologiskt hänseende likståillda enskilda skogarna inom lappmarken, där den ojämförligt största delen av kronohemmanen och krononybyggena äro belägna. Såsom skogsvårdslag betraktad och ej minst genom sina bestämmelser ifråga om reproduktionsskyldighet efter företagen avverkning. måste 1932 års lappmarkslag utan tvekan givas företräde framför 1915 års lag. - - - Vad sedan gäller den andra synpunkten eller den fordran på uthållighet i skötseln och på jämn avkastning, som ur statens synpunkt kan böra ställas i fråga om skogshushållningen å. dessa fastigheter, tillgodoser 1932 års lappmarkslag icke detta intresse i samma mån som 1915 års lag, enär den, i olikhet med sistnämnda lag, medgiver en viss omedelbar realisation av skadad och övermogen skog samt av äldre skog, som i högre grad hindrar den yngre skogens utveckling. Men den vidhåller dock beträffande hushållningen med skogen i övrigt ett krav på en så vitt möjligt jämn virkesavkastning beräknad enligt avverkningsplaner med en tillämpningstid av 20 år. På grund härav, samt i anslutning jämväl till den allmänna uppfattning, som under senare år gjort sig alltmer gällande på skogslagstiftningens område nämligen den, att i skogshushållningen i första hand skogsvårdens krav skola tillbörligen tillgodoses, finner styrelsen sig för sin del icke böra motsatta sig att kronohemmanen och krononybyggena med stadgad åborätt i de sex norra länen må bliva föremål för den modernare skogshushållning, som deras inrymmande under bestämmelserna i 1932 års lanpmarkslag skulle innebära"