Sida:RD 1935 34.djvu/480

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 17 Vad därefter angår organisationen av den föreslagna láneverksamheten, tala onekligen vissa skäl för att hela uppgiften anförtros åt en redan förefintlig kreditorganisation och då närmast, såsom inom utredningen föreslagits av reservanten Dahlberg, Sveriges allmänna hypoteksbank med de till densamma. anslutna hypoteksföreningarnu. Till stöd härför har Dahlberg framhållit, att hypoteksbanksorganisationen äger en utomordentlig erfarenhet om långfristig kreditgivning mot inteckning i jordbruksegendom samt att dess egen arbetsuppgift är strikt begränsad till den primära belåningen, vadan ingen som helst intressekonflikt mellan den egna uppgiften och det nya uppdraget kan ifrågakomma. Emellertid torde, såsom utredningens majoritet påpekat, hypoteksföreningarnas lokala organisation icke överallt vara tillräckligt utbyggd à de olika orterna för att den avsedda utlåningsrörelsen, därest den anförtroddes enbart åt hypoteksbanken och hypoteksföreningarna, skulle kunna bliva i önskvärd grad effektiv. Då. jämväl jordbrukskasseorganisationen företräder en betydande erfarenhet på. förevarande område och många jordbrukare för närvarande anlita denna organisation för tillgodoseende av sitt behov av kredit mot inteckningssäkerhet, förefaller det naturligt, att även sistnämnda organisation skall få anlitas för den nya utlåningen. Utskottet finner därför liksom utredningens majoritet och departementschefen lämpligast att såsom låneförmedlare använda såväl hypoteksföreningar som centralkassor för jordbrukskredit samt även andra kreditinrättningar, företrädesvis sparbanker. I detta sammanhang må understrykas angelägenheten av att fondens intressen bevakas, så att' icke de låneförmedlare, vilka själva bedriva utlåning mot sekundärå säkerheter, på fonden överflytta mera riskfyllda krediter. Såsom garanti häremot har i 9 § av förslaget till kungörelse i ämnet upptagits den bestämmelsen, att i behandlingen av låneärenden skall deltaga ett ombud för statsverket, mot vars mening lån ej må beviljas. Därutöver erfordras dock givetvis en noggrann uppsikt över låneförmedlarnas handlande i detta hänseende. Såväl med hänsyn härtill som för åstadkomman,-de av nödig enhetlighet i handläggningen av låneärendena torde det vara ofrànkomligt att, sånsom förslaget innebär, för lånerörelsens handhavande inrätta en central nämnd med säte i Stockholm. Ehuru önskvärdheten att undvika överorganisation på kreditgivningens område enligt utskottet åsikt är värd synnerligt beaktande, anser sig utskottet alltså. icke kunna förorda någon inskränkning i den i propositionen föreslagna organisationen. Beträffande fondens ränte- och omkostnadsfrågor överensstämmer Kungl. Maj:ts förslag i stort sett med vad som gäller för andra liknande fonder. Vad departementschefen i detta sammanhang anfört föranleder ingen annan erinran från utskottets sida, än att utskottet vill framhålla angelägenheten av att utlåningsräntan hålles så. Iåg, som med hänsyn till förvaltningskostnaderna och medelräntan för statens upplåning är möjligt. Išihang till riksdagens protokoll l.'l.",';'>. 10 sfunl. 1\'r 71. 2