Sida:RD 1935 34.djvu/510

..'urdb'ruksutsicottets utlåtande Nr 72. 15 dan tillsatta utredningskommittéerna ej komma att eller jämlikt dem meddelat \ldddrag ej kunna i ovan antydd omfattning upptaga frågan om västkustfisket till behandling, måste emellertid, såsom havsfiskeförNliflgen framhållit, en särskild utredning härom anses önskvärd. Vad slutligen angår det i motionerna l:111 och II:236 framförda förslaget om lindring av järnviigsfrakterna för svenskfångad färsk fisk, vill utskottet erinra om den behandling, som statsmakterna år 1933 ägnade frågan om fiskfrakterna. Frågan gällde då närmast, att vid de svenska 15-fflvägarna skulle - efter förebild av förhållandena i Norge - införas en av avståndet oberoende fix fraktavgift per fisklåda (standardfrakt). Förslag om standardfrakt å färsk makrill väcktes vid 1933 års riksdag i två motioner, l: 138 och II: 376, vilka dock ej föranledde någon riksdagens åtgärd. Jordbruksutskottet framhöll i sitt i anledning av sistnämnda båda motioner avgivna utlåtande, nr 73, dels att 1933 års fiskeriutredning kunde förväntas komma att beakta den i motionerna berörda frågan, delsock att enligt järnvägsstyrelsens uppgift en revidering av frakterna för styckegods vid järnvägarna förbereddes. En av fiskeriutredningen senare samma år gjord framställning om införande av standardfrakt för transport av färsk makrill å järnväg fann Kungl. Maj:t genom beslut den 7 juli 1933 icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. För innebörden av den reviderade frakttaxa, som trädde i kraft den 1 januari 1934, har fiskeriutredningen redogjort i sitt här ovan återgivna yttrande (se sid. 11 och 12). Utskottet vill understryka önskvärdheten av att avsättningen av svenskfångad fisk inom landet underlättas i den mån så är möjligt. I sitt nyssberörda utlåtande till 1933 års riksdag anförde utskottet, att det vore beklagligt, om hinder häremot skulle föreligga på grund av att taxepolitiken vid järnvägarna icke tillräckligt smidigt anpassades efter rådande förhållanden. Utskottet tillade, att järnvägsfrakterna för detta liksom en hel del andra födoämnen syntes i förhållande till varans värde vid inlastningen ligga på en hög nivå. Av fiskeriutredningens här ovan återgivna yttrande torde framgå, att nödig rättelse härutinnan icke vunnits genom införandet av gällande frakttaxa. Med hänsyn till att tidigare framställningar om sänkning av tarifferna för fisktransport avvisats av järnvägsekonomiska skäl har i de nu väckta motionerna föreslagits, att staten skulle träda emellan och anvisa medel till fraktnedsättning för färsk fisk på liknande sätt som skett i fråga om kalk för jordbrukets behov. I anledning härav vill utskottet till en början erinra, att jämförelsen med kalkfrakterna måste betraktas som i viss mån haltande. Fraktnedsättningen för kalk gäller nämligen endast sändningar om minst 5,000 kilogram, och statsbidraget, som för ett avstånd av 125 kilometer endat utgör 1 öre per 100 kilogram, uppgår först för ett avstånd av 1,000 kilometer till 1 krona per 100 kilogram. För fisk hava däremot motionärerna tänkt sig en fraktlindring med 30 procent för alla sändningar på såväl längre