oss båda? (Fattar Minervas hand) Följ er trognaste väns råd, och ni skall alltid förblifva Nordens pingua Minerva!
MINERVA
(rörd).
Håll upp med ert rörande tal; det suger mig till den grad, att jag nödgas svälja mina egna tårar! — Kors, hvad jag känner mig matt! — Jag måste ha förkylt min mage! Tillåt att jag aflägsnar mig.
STATSTIDNINGEN.
Ni bleknar — (tar fram en luktvattenflaska) ni måste ta in några droppar af mitt eau d'Hannover.
MINERVA
(tömmer hela flaskan).
Om förlåtelse! Jag tror jag drack ur alltsammans; men jag känner mig så kraftfull deraf.
STATSTIDNINGEN
(småleende).
Jag har mycket mer hemma, min sötaste vän, och vill med det första skicka er ett helt oxhufvud af denna sköna dryck.
MINERVA.
Haf tack Hennes Nåd för denna myckna godhet. Hennes Nåd kan vara öfvertygad, att jag skall göra hvad jag kan, och att jag är lika intresserad af det officiella lefnadssättet, som af «den stora middagsmåltiden i Guildhall.» Emellertid skall jag söka väl smälta de goda råd Hennes Nåd gifvit mig, och tackar slutligen för det jag återigen fått något nytt att tugga på (går in i krogen).
STATSTIDNINGEN
(al!ena).
Alltid samma goda aptit. — — Det är märkvär-
