34
FREJA.
Här, mine kusiner, var det, som jag och den ministeriella gouvernanten klöstes. Ser ni ej märkena efter striden. Der några näfvar puder; man ser tydligt, att samma puder varit begagnadt i flera peruker.
AFTONBLADET.
Men jag tycker mig deribland upptäcka några färska nypor. Jag undrar just, om dessa ej äro en profsort af det, som en gång kommer att damma i hufvudet på den blifvande Professor Schytianus i Upsala:
DAGLIGT ALLEHANDA.
Men hvad kan det der vara? Det ser nästan ut som sirapskarameller.
AFTONBLADET.
Ah! det är det »hvita plåstret», som Hennes nåd också måtte ha tappat.
FREJA.
O min Gud! Der ligger en afbruten kartnagel, hvilken rar antiquitet! Låtom oss skicka den till Professor Schröder i Upsala. Jag tycker mig just höra honom examinera den: Nagel? »alldeles»; Kart? »ingalunda.»
AFTONBLADET
(seende sig omkring).
Mutter Minerva har stängt krogen, ser jag; men det gör ej till saken, ithy jag tagit med mig en rymlig flaska spiritus rector, hvarvid vi kunna göra våra reflexioner.
DAGL. ALLEH.
För att vara ogenerade, vilja vi, med kusin Frejas tillåtelse, lägga af oss rockarne.