två vore tillräckligt, och derigenom blefve bilden ännu mer träffande — så gör syster Freja.
FREJA
(niger och slår honom lätt på kinden).
Din Filur! — Kusin Aftonblad har rätt; men han hade bordt tillägga, att fyratalet så till vida är lämpligare för Dagligt Allehanda, -som det kommer att bli ett conditio sine qua non för den blifvande ladugården.
DAGL. ALLEH.
(fromt).
Jo, jo — det är allt mer öppet och ärligt att komma på fyra — så är det, ja.
AFTONBLADET
(tar honom i hand).
Visst är det så, kära bror!
FREJA
(hastigt).
Men skäms ni då icke, att i ett fruntimmers närwaro stå och courtisera hvarandra?
DAGL. ALLEH.
Kusin bar rätt, och ehuru dina kyssar ej äro särdeles söta, vill jag dock våga kuppen. (kysser Freja).
FREJA
(svansar sig litet).
Hu, hvad kusin är tung och orakad! Det är ju en riktig borst kring kusins mun. Tocke vet jag Aftonbladet; han är så slät och rörlig, som trots någon af de rutor, som dansade ur hans våning vid Nygatan.
AFTONBLADET.
Låtom oss skölja ner allt det der med ett glas af min goda spiritus rector! —
(De sätta sig vid bordet — Aftonbladet skänker för — Glasen tömmas hastigt och fyllas igen.)