Sida:Rabulisterna1838augustblanche.djvu/49

Den här sidan har korrekturlästs
45 


(En Hästgardist sträcker in på scenen, jagande framför sig de grufligaste Rabulister: Sönderpiskade Beckbyxor och hoplappade Förskinn, högtslamrande Trädskor och högtklingande Krämare-förklän, förlegade Borgar-uniformer och nedpunschade Student-frackar, tåstötte Skrifvare-stöflor och sönderskrufvade knäfvelbårar, alla med »svarta händer.» De fly öfver teatern, under ett förfärligt hvisslande och hurrande).

RABULIST-CHOR
(accompagnerad af sabelhugg).

Rutor ut å' rutor in, å' rutor alla dagar!
 Hoppfallera! Hippfallerallall — Hoppfallera!
Frihet för vår Crusenstolp',» ell' fan i edra magar!
 Hoppfallera! Hippfallerallall — Hoppfallera!

»Tjenare», sad' Crusenstolp', jag fastnar ej på kroken;
 Hoppfallera! Hippfallerallall — Hoppfallera!
Å' så skref han, blef martyr å' fick för oss på snoken.
 Hoppfallera! Hippfallerallall — Hoppfallera!

»Ställningar, Förhållanden» på Waxholm honom fäste;
 Hoppfallera! Hippfallerallall — Hoppfallera!
Derför »lefve Crusenstolp'»; Han är vår vän den bäste.
 Hoppfallera! Hippfallerallall — Hoppfallera!

(De försvinna.)

HÄSTGARDISTEN
(rider på Publicisterne).

Skingra er! Hvad ä' de för folksamling?

AFTONBLADET.

Kallar du det här för folksamling?

HÄSTGARDISTEN.

Ja, ni må vara hvad ni vara vill, så skingra er; eljest gör jag en chock på er!