50
HÄSTGARDISTEN.
Det angår mig ej! Jag har inga förhållningsordres derom!
FRÄMLINGEN.
Men min bästa herre — —
HÄSTGARDISTEN.
Man är ovettig mot patrulln — arrestera!
FRÄMLINGEN.
Jag klagar hos Justitie-Ombudsman!
HÄSTGARDISTEN
(trygg)
Har ingen fara — — Först måste jag likväl skaffa dig något att klaga öfver.
FRÄMLINGEN.
Jag anhåller åtminstone om hederlig arrest!
HÄSTGARDISTEN.
Det får Stadsfiskalen dra försorg om. Han låter hvarken sig, eller någon annan torrsta ihjel. Arrestera!
FRÄMLINGEN.
Att man ej sätter mig bland de gröfsta Rabulister!
HÄSTGARDISTEN
(rasande).
Man utöser smädelser mot vakten — Derföre i kurran med dig, och sedan offentlig afbön till på köpet. (tager Främlingen vid örat och rider bort med honom.)
(Det mörknar.)
MINERVA
(ensam).
Se der de båda ytterligheternas öde! — Allt går förträffligt; ty »lefve snillet, det må nu gå med förnuftet huru det vill.» (En handgevärs-salfva bakom scenen) — Hvad är det?
