4
strängars messing, för att inför dig, vördade Publicum, sjunga detsamma; äfven jag sträfvar att bilda min röst till en patriotisk Baryton, för att, när det gäller, ha ett omfång, lämpligt så väl för den öfvergälla oppositionstenoren, som den underdåniga Hurrabasen. Detta är tidens tonkonst; lefve densamma! — —
Man säger väl, att Patriotismen, lik en delinquent, slites emellan Hofsmickret och Popularitetsbegäret, derigenom att det förra drar Regenterne ifrån Folken och det sednare Folken ifrån Regenterne; att den undergår en rådbråkningsprocess, som slutar med dess upplösning, att till bålet, hvarpå den skall förtäras, det förra samlar näringsämnen, det sednare gjuter olja i elden och att slutligen de glödande kolen falla på nationens hufvud: — Hvilket dumt prat! — Vet, Herr Rabulist, att den Jakobinska mössan och den Adliga hjelmen, hvar för siq, äro lika goda patriotiska hufvudbonader; att den ena icke behöfver skämmas för den andra, och att de ganska väl kunna hålla vaktombyte på samma nacke. — Men man säger så mycket annat dumt: man säger t. ex. att i dessa dagar timat ovanliga och hiskliga evolutioner och demonstrationer; att underfulla stjernfall vankats; både för bröstet och pannan; att luntor så väl tidningar som af blår vexlat lågor och rökhvirflar med hvarandra; att icke blott Publicismens Hanar, utan ock Handgevärens ännu äro i spänd väntan, — Brutale Idiot! du känner allt för väl, med hvilken pomp och ståt ett Majestäts kröning måste firas,
