Jämte soppan hade hon tagit upp två skedar, två tallrikar och allt tillbehör: salt, peppar, senap till köttet o. s. v., en så fullständig uppdukning, att han icke sett en sådan på länge. Till och med bordsduken var ren.
»Det vore inte så illa, Nastaszjuschka, om Praskovja Pavlovna också skickade upp ett par flaskor öl; vi skulle nog dricka ur dem.
»Det tror jag nog, din skälm», mumlade Nastaszja, men gick likväl ned för att utföra befallningen.
Raskolnikov såg fortfarande stelt framför sig. Under tiden satte Rasumichin sig på soffan bredvid honom, fattade honom oskickligt som en björn om halsen, ehuru han hade kunnat resa sig själv, och förde med högra handen en sked soppa till hans mun, sedan han först blåst ett par gånger på den, så att han icke skulle bränna sig. Soppan var knappt varm. Raskolnikov sväljde girigt en sked, så en andra och en tredje. Men plötsligt höll Rasumichin upp och menade, att man måste fråga läkaren, innan han fick mera.
Nastaszja kom med två flaskor öl.
»Vill du ha te?»
»Ja!»
»Kvickt, tag upp te, Nastaszja, ty vad teet beträffar, så behöva vi inte fråga fakulteten om det. Åh, där är ju ölet också!» Han satte sig tillbaka på sin stol, makade till sig soppan och köttet och åt med en aptit, som hade han icke fått någon mat på tre dagar.
»Nu för tiden äter jag middag hos er alla da’r», sade han knappt hörbart med munnen full, »och det är Paschenka, din kära värdinna, som behandlar mig så aktningsfullt. Jag tränger mig naturligtvis inte på henne, men jag sätter mig inte emot det heller. Ah, se där kommer Nastaszja med teet; så kvick hon är ändå! Nastenka, vill du ha ett glas öl?»
»Åh, så tokigt, gå han så långt pepparn växer!»
»Men te då?»
»Gärna för mig.»
»Häll i! Vänta, jag ska’ hälla i själv; sätt dig vid bordet.»
»Paschenka får lov att skicka upp litet hallonsaft i dag också, så att vi kunna blanda till en dryck åt honom», sade Rasumichin, under det han fortfor att äta och dricka.
»Var ska’ han taga den hallonsaften från? sporde Nastaszja i det hon höll tefatet på sina fyra fingrar och silade teet genom ett stycke socker i munnen.
»Hallonsaft, min bästa, köper man i boden. Ser du, Rodja, medan du legat här sanslös, har det tilldragit sig en hel historia. Då du sista gången sprang ifrån mig på ett så där
