oartigt sätt utan att säga mig, var du bodde, blev jag så rasande, att jag beslöt söka upp och bestraffa dig. Jag började söka genast samma dag, sprang överallt och hörde mig för. Din nuvarande bostad hade jag glömt, hade förresten icke reda på den. Nå, och om din förra visste jag endast, att den låg vid de fem hörnen i huset Charlamov. Jag letade därför länge efter det där Charlamovska huset, tills det äntligen visade sig, att huset icke tillhörde Charlamov, utan Buch. Så man ibland kan ta’ miste! Jag var helt förtretad och gick slutligen på en slump till adressbyrån. Tänk bara, inom två minuter hade de fått rätt på dig; du är uppskriven där.
»Det vet jag.»
»När jag nu således fått reda på din bostad, gjorde jag mig genast underrättad om, hur det var ställt med dig. Jag vet alltsammans, bror lille, alltsammans; det kan till och med Nastaszja intyga; jag har gjort bekantskap med Nikodim Fomitj, tagit reda på Ilja Petrovitj, gårdskarlen, sekreteraren Sametov och till sist också — kronan på det hela — Paschenka! ... Inte sant, Nastaszja ...»
»Han gör med henne vad han vill», mumlade Nastaszja och skrattade skälmaktigt.
»Nå, ser du, bror lille, för att vara kort, jag fick alltså idén att så att säga leda en elektrisk ström igenom här överallt för att på en gång utrota alla fördomar, som råda härstädes; men Paschenka har besegrat mig. Det, bror lille, väntade jag inte, att hon skulle vara ... så förekommande, ja! Vad tror du väl?»
Raskolnikov teg, men fortfor att se på honom med väntande blickar.
»Ja!» forfor Rasumichin utan att giva akt på Raskolnikovs tystnad och liksom för att bekräfta sitt eget yttrande — »nu är allt i bästa ordning i varje hänseende!»
»Ja, han kan uträtta något!» utropade Nastaszja ånyo, hos vilken detta samtal väckte en riktig glädje.
»Men det var dumt av dig, bror, att du inte ställde saken annorlunda från början. Med henne får man lov att gå tillväga på annat sätt. Hon har en så att säga alldeles oberäknelig karaktär! Men det få vi tala mera om sedermera ... Men hur kunde du låta det komma så långt, att hon understod sig att inte skicka upp någon middag åt dig längre! Och växeln där sedan! Är du tokig, som skriver under en växel! Och så det där framtida giftermålet med hennes döda dotter ... Jag har reda på alltihop! Förresten märker jag nog, att det är ett ömtåligt ämne och jag en åsna; förlåt mig. Ack ja, vad dumheter beträffar, så ska’ du veta, att Praskovja
