också, att om samhället vore normalt inrättat, skulle alla brott plötsligt försvinna, då ej längre någon orsak funnes till protest. Alla skulle i en handvändning bli »rättskaffens människor». Den mänskliga naturen tages inte på minsta sätt med i räkningen.
Enligt deras åskådning utvecklar sig mänskligheten inte på historiskt, levande sätt, för att slutligen en gång som slutmål nå det normala samhällstillståndet, utan just tvärtom: socialismen, som ett eller annat matematiskt anlagt huvud har tänkt ut, skall genast på en gång bringa hela mänskligheten i harmoni, skall göra den rättskaffens och syndfri, utan att någon som helst livsverksamhet är nödvändig därför, utan historisk eller naturlig utveckling. Därför äro de också alldeles instinktmässigt intagna mot historiens lärosatser. Det är bara överdrifter och dumheter ... och dumheten är den syndabock, som de välta hela skulden på! Därför kunna de inte heller tåla den andliga livsverksamheten: »vi behöva ingen levande själ». En levande själ behöver liv, en levande själ följer inte den mekaniska formeln, en levande själ är misstrogen och ser tillbaka! Därför bort med den! Men om detta också luktar litet ruttet, fast man lika gärna kunde göra det av gummi elasticum ... så är det därför också inte levande utan viljelöst, slaviskt och blir inte upproriskt ... Och resultatet är ... att de inte ha bragt det längre än till att bygga murarna och inrätta gångarna och rummen i sitt falangsterium! Falangsteriet är färdigt, men människonaturen är ännu inte färdig för falangsteriet, den vill leva, den har ännu inte fulländat sin livsverksamhet, det är ännu för tidigt för den att låta begrava sig på kyrkogården. Med bara logiken kan man inte springa bort över naturen. Logiken tager endast tre möjligheter i betraktande ... men det finns en hel miljon! Nå, då behöver man bara amputera miljonen och sätta frågan om livets behag och lyx på spetsen. Det är då den lättaste lösningen av uppgiften. Det är så förföriskt klart och iögonenfallande, att man inte alls behöver någon eftertanke därtill. Och det är ju huvudsaken — allt tänkande avskaffas! Hela människolivets mysterium kan sammanfattas på två tryckta sidor.»
»Se så, nu är fördämningen bruten och vattenfallet störtar ned! Tänk», vände han sig till Raskolnikov, »likadan var han i går afton ... nej, bror lille, det är inte sant vad du säger, »samhällsinrättningarna» ha stor betydelse vid bedömandet av förbrytelserna, det kan jag försäkra dig.»
»Jag vet nog, att de ha stor betydelse, men säg mig t. ex.: om en fyrtioårig man missbrukar en flicka på tio år, ha då dina »samfundsinrättningar» tvungit honom till det?»
