honom en läkare, en skicklig läkare, den allra bäste, ja, hela fakulteten.
Med ett ord, under denna afton blev Rasumichin för dem en son och en broder.
IV.
Raskolnikov begav sig direkt till det hus vid kanalen, som beboddes av Sonja. Han sökte upp portvakten och fick av honom underrättelse om skräddare Kapernaumovs bostad. Sedan han i en vrå av gården funnit den branta trappan och hunnit upp i andra våningen, kom han ut i ett galleri, som gick längs med huset åt gårdssidan. Medan han irrade omkring i mörkret, öppnades plötsligt en dörr strax bredvid honom. Han fattade genast tag i den.
»Vem är det?» frågade ängsligt en kvinnlig röst.
»Det är jag ... jag söker er», svarade Raskolnikov och trädde in i den lilla förstugan. Här stod en ljusstake med ett brinnande ljus.
»Är det ni?» utbrast Sonja.
Raskolnikov undvek att se på henne och gick in i hennes rum.
En minut senare trädde Sonja in med ljuset och ställde sig framför honom; hon var obeskrivligt ängslig och beklämd över hans oväntade ankomst. Hennes bleka ansikte blev plötsligt rött och hon fick tårar i ögonen. Hon kände sig svag, hon blygdes och likväl erfor hon en känsla av glädje. Raskolnikov vände sig om och satte sig på en stol bredvid bordet. Han kastade en flyktig blick på rummet. Det var stort, men mycket lågt; till vänster syntes den stängda dörr, som förde till Kapernaumovs bostad, och på motsatta sidan syntes också en dörr, men den var igenspikad. Sonjas rum liknade en lada, det hade form av en oregelbunden fyrkant och såg därför mycket ruskigt ut. Det ena hörnet var mycket spetsigt, det andra mycket trubbigt. Väggen med de tre fönstren åt kanalen till tycktes avskära rummet på snedden. Det spetsiga hörnet var på grund av den knappa belysningen så mörkt, att man icke kunde se, var det slutade. Endast få möbler funnos i detta stora rum. Till höger en säng och vid sidan av den en stol; vid samma vägg, alldeles vid dörren till den främmande lägenheten, stod ett tarvligt bord, betäckt med en blå duk och där bredvid två rörstolar. På den motsatta väggen stod en simpel byrå, det var alltsammans. De gulaktiga, smutsiga, urblekta tapeterna hade svarta fläckar i hörnen; om
