Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/31

än förut. Med ett ord, min käre Rodja, brevet var så ädelt och värdigt skrivet, att jag grät, då jag läste det, och ännu icke kan tänka på det utan tårar. Dessutom tillkom nu också tjänstefolkets utsago och de visste mycket mer, än herr Svidrigailov anade. Marfa Petrovna försäkrade, att hon blivit träffad av blixten av allt detta, men att hon nu var fullständigt överbevisad om Dunetjkas oskuld. Hon kom strax dagen därpå, det var en lördag, farande in till domkyrkan, föll på knä och bad med tårar i ögonen himmelens drottning om kraft att bära denna nya prövning och uppfylla sin plikt. Direkt från kyrkan for hon sedan, utan att tala med någon annan, till oss, berättade om allt, grät bittert, omfamnade ångerfullt Dunja och bad henne om förlåtelse. Genast nästa morgon sprang hon utan betänkande från hus till hus, gick i borgen för Dunetjkas oskuld och rosade hennes ädelmod och hennes exemplariska uppförande med de mest smickrande uttryck. Men icke en gång detta var henne nog; hon visade alla Dunetjkas brev till herr Svidrigailov och läste upp det för dem, ja, lät dem till och med skriva av det (vilket efter min mening var alldeles obehövligt). På detta sätt drog hon omkring i hela staden flera dagar å rad. Några beklagade sig till och med över, att hon gått dem förbi, och hon fick därför lov att införa en ordentlig ordningsföljd. I varje hus väntade man henne och visste, när hon skulle komma och läsa upp brevet, och vid varje uppläsning kom också några av dem dit, som redan flera gånger hört det antingen hemma hos sig eller hos andra. Efter min mening var mycket av detta alldeles överflödigt, men det låg nu en gång i Marfa Petrovnas karaktär att överdriva. Hon har i det minsta alldeles rentvättat Dunetjkas namn och rykte och hela skammen av denna olyckliga sak har oåterkalleligt fallit tillbaka på hennes man, som ju också är den ende skyldige och vilken jag nästan beklagar. Man hade egentligen redan gått alltför strängt till rätta med denne narr. Dunja fick genast anbud från flera hus att undervisa barnen, men hon avslog dem. Allt detta bidrog emellertid framför allt till att framkalla den händelse, varigenom så att säga hela vår existens fick en ny vändning. Vet då, käre Rodja, att Dunja har fått ett giftermålsanbud och att hon redan har givit sitt ja, vilket jag härmed skyndar att meddela dig, och ehuru denna sak har blivit ordnad, utan att vi sport dig till råds, skall du dock, hoppas jag, varken vredgas på mig eller din syster. Som du själv får se av sakens gång, skulle ett dröjsmål, tills vi fått svar från dig, ha varit oklokt. Du hade ju icke heller frånvarande kunnat nöjaktigt bedöma allt. Det gick således så till. Han är hovråd, heter Peter Petrovitj Lushin, en avlägsen

31