så klar som solen. Hur kommer det sig, att ännu ingen har vågat ... och att ingen, som ser på vansinnet omkring oss, vågar taga ödet i nacken och kasta det för fan i våld? Jag ... jag hade lust att våga det ... och jag mördade! ... Jag ville blott se, om jag vågade, Sonja ... det var hela orsaken.»
»O, tig, tig!» utropade Sonja och vred sina händer. »Ni har föraktat Gud och Gud har tuktat er! ... han har överlämnat er åt satan.»
»Ja, Sonja, då jag låg där i mörkret och alla dessa fantasibilder drogo förbi min själ, var det helt säkert satan, som anstiftat detta. Tror du inte, att jag har rätt?»
»Var då tyst och häda inte, gudsförnekare! Ni förstår intet, intet. O, Gud ... han vet inte, vad han gör!»
»Tyst, Sonja, jag vet, att det är djävulen, som har förfört mig. Jag har för länge sedan tänkt på allt detta och viskat det för mig själv, medan jag låg i mörkret ... Jag har genomkämpat det från början till slut. Jag vet allt, allt. Tror du, att jag börjat som en narr? Nej, jag började som en förståndig människa och just detta förstörde mig. Tror du inte att jag visste, att om jag ville spörja, om jag ägde rättighet att besitta makt, beviset var givet, att jag inte ägde denna rättighet! Eller när jag ville fråga, om människan är en mask, skulle beviset redan därmed vara givet ... att för mig är människan ingen mask, men endast för den, som inte tänker på att framställa en sådan fråga. Då jag plågade mig själv så många dagar med att gissa, om Napoleon skulle ha gjort det eller ej ... då kände jag redan tydligt, att jag inte var någon Napoleon. Alla dessa lidanden har jag genomgått, tills jag slutligen beslöt att skaka av mig allt på en gång. Jag ville mörda utan kasuistik, blott för min egen skull. Även i detta vill jag inte ljuga för mig själv. Jag blev således inte mördare för att understödja min mor, inte heller för att med tillhjälp av pengarna bliva mänsklighetens välgörare ... Nonsens! Jag har helt enkelt mördat ... utan någon biavsikt, för min egen skull, endast och allenast för min egen skull. Om jag kunde ha blivit någon välgörare eller om jag hela mitt liv som en spindel skulle ha fångat alla i mina nät för att tillintetgöra dem ... var mig då alldeles likgiltigt. Det var inte heller för pengarna jag blev mördare ... Nu vet jag, hur det kommer sig! Förstå mig rätt när jag säger, att om jag sedermera kunnat beträda samma väg, skulle jag kanske aldrig ha blivit mördare. Det var således något annat jag ville veta, något annat, som manade mig framåt. Jag ville veta det och jag ville veta det strax ... om jag var en mask såsom alla andra eller om jag var en människa; om jag var i stånd att överskrida
