Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/376

Den här sidan har korrekturlästs

ögonblicket gick ni, så långt ni kom. För vem tror ni, jag håller er. Jag anser er vara en person, som leende kan betrakta edra bödlar, sleto de än inälvorna ur er kropp, blott ni finge behålla er tro eller er Gud. Ni skall snart finna honom, bara ni allvarligt söker ... och så skall ni få liv. Ni har länge behövt förändring av luft, och lidandet är också ett kostligt ting. Därför skall ni lida. Mikolka har kanske inte så orätt, när han söker därefter. Jag vet nog, att tron på lidandets helbrägdagörande kraft inte så lätt förvärvas; men ni måste upphöra att tänka på illfundigheter. Tag livet, som det kommer, utan att grubbla, var bara lugn ... Livet självt skall föra er till stranden och ställa er på benen. Vilken strand, frågar ni? Hur kan jag veta det. Jag bara tror så. Ni har ännu ett långt liv framför er. Jag vet också, att ni anser mina ord för en utanläxa. Men längre fram skall ni nog påminna er vad jag sagt, det skall en gång komma till nytta och därför talar jag så till er. Det är emellertid väl, att det var en sådan där eländig gammal käring ni slog ihjäl. Om er teori tagit en annan riktning, kunde ert brott varit miljoner gånger större. Man må tacka Gud ... vem vet, vartill han bestämt er. Res er upp, var lugn och tålmodig, inte rädd! Ni fruktar väl för den stora efterräkningen, som återstår er? Det vore skam att frukta för den. Har man en gång beslutit sig för en sådan gärning, så måste man också taga följderna på sig. Jag vet också, att ni inte tror, men livet skall hålla er uppe. Nu behöver ni framför allt luft, ni behöver ... luft, luft!»

Raskolnikov for tillsammans.

»Vem är ni då egentligen?» utropade han ... »vad är ni för en profet? Vad är det för en olympisk höjd, varifrån ni slungar ner era orakelspråk till mig!»

»Vem jag är? Jag är en människa, som är på det klara med sig själv, ingenting vidare ... en människa, om ni så vill, med känsla för sina likar. En som måhända vet mycket, men som är alldeles överens med sig själv. Ni däremot — med er är det något helt annat. För er har Gud måhända ett liv i beredskap. (Vem vet för övrigt, om det inte skall försvinna som en rök, om det dådlöst skall rinna bort i sanden.) Nå, vad skulle ni göra, om ni kom i en annan ställning? Är det livets glädje ni saknar? ... Ni, med er själ? Vad gör det, att man inte får se er på lång tid? Tiden är inte huvudsaken. Ni själv ... ni är huvudsaken. Bliv en sol och man skall se er. Solen har framför allt behov av att vara sol. Varför skrattar ni nu igen ... är det kanske därför, att jag är en sådan Schiller? Jag slår vad, att ni inbillar er, att jag vill ställa mig in hos er! Kanske har ni rätt, ha, ha, ha! Ni behöver också

376