Avdotja Romanovna tystnade, ty hon förmådde ej säga något mera.
»Sofie Semjonovna kommer ej hem förrän sent i kväll, eljest hade hon redan varit här.»
»Ah, du ljuger! Jag förstår det tydligt. Allt vad du sagt är osanning ... det är lögn alltsammans! ... Jag tror dig icke!» utropade Dunja utom sig. Hon hade förlorat all besinning och var nära att falla i vanmakt.
»Avdotja Romanovna, vad fattas er! Lugna er! Här är vatten!»
Han stänkte några droppar vatten i hennes ansikte och hon återvann självbehärskningen.
»Verkan var för stark», mumlade Svidrigailov och rynkade pannan. »Avdotja Romanovna, ni kan vara fullkomligt lugn. Kom ihåg, att ni har vänner. Vi skola rädda honom, befria honom. Vill ni, att jag skall fly till utlandet med honom? Jag har pengar; inom tre dagar skaffar jag ett pass. I framtiden kan han gottgöra vad han brutit. Måhända blir han oaktat allt detta ändå en stor man ... Nå, känner ni ej, att ni är bättre?»
»Usling ... du hånar mig! Släpp mig!»
»Men varthän ämnar ni er?»
»Till honom. Var är han? ... Ni vet det. Varför är denna dörr stängd? Vi kommo ju hit genom denna dörr, men nu är den stängd. När skedde det?»
»Jag kunde inte riskera, att vårt samtal skulle höras av någon annan. Jag hånar er inte alls. Varthän ämnar ni er i detta tillstånd? Ni kommer att göra honom vansinnig och han skall utlämna sig själv. Han är redan misstänkt och förföljd. Ni skulle ej göra annat än förråda honom. Vänta blott. Jag har nyss sett och talat vid honom. Ännu kan han räddas. Sätt er ned, så skola vi tillsammans överlägga, vad som är att göra. Det är bara av denna orsak som jag uppmanat er att komma till mig för att i grund undersöka saken. Sätt er nu!»
»På vilket sätt vill ni rädda honom? Kan han ens räddas?»
Dunja satte sig. Svidrigailov ryckte sin stol närmare hennes.
»Det beror alltsammans av er, endast och allenast av er», började han, varvid hans ögon fingo en olycksbådande glans.
Dunja studsade av förskräckelse och drog sig längre tillbaka. Svidrigailov darrade.
»Ja ... ett ord av er, och han är räddad! Jag ... jag vill rädda honom. Jag har penningar och vänner, jag skaffar pass, ett till honom och ett till mig. Jag har vänner, som äro mycket inflytelserika. Jag skall även taga pass för er och er mor. Inte behöver ni Rasumichin? Även jag älskar er ... oändligt. Låt mig kyssa fållen av er klänning, jag bönfaller er därom!
