Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/447

Den här sidan har korrekturlästs

sjuk. Men hon var så lycklig, att hon nästan blev rädd för sin lycka. Sju år, endast sju år!

Under den första tiden av sin lycka voro de många gånger böjda att anse de sju åren som sju dagar. Han tänkte ej ens på, att det nya livet ej skulle bliva honom skänkt, att han måste köpa det dyrt, måste betala det med en stor bragd i framtiden.


Men här börjar en annan berättelse, berättelsen om en människas gradvisa förnyelse, gradvisa pånyttfödelse och gradvisa övergång från en värld till en annan jämte bekantskapen med en för Raskolnikov hittills alldeles okänd verklighet.

Det skulle kunna utgöra ämne till en ny berättelse — denna är härmed till ända.


447