gynnsammare tidpunkt för den lyckliga utgången av sitt förehavande än den, som nu så oväntat erbjöd sig. I varje fall skulle det varit svårt att en dag i förväg få veta så säkert, med sådan noggrannhet och med så ringa risk, utan alla farliga efterfrågningar och undersökningar, att vid den och den tiden nästa dag skulle denna gamla kvinna, mot vilken han hade ett anslag i sinnet, vara mol ensam hemma.
VI.
Efteråt erfor Raskolnikov tillfälligtvis, varför krämaren och hans hustru hade bjudit Lisaveta till sig. Det var i en helt vanlig angelägenhet. En fattig familj, som ämnade resa bort, sålde sina saker, kläder o. s. v. Då det nu var ofördelaktigt att sälja dem direkt på torget, så sökte de en mellanhand; men Lisaveta uträttade dylika affärer, fick kommissionsarvode därför och hade många kunder, alldenstund hon var ärlig och alltid bjöd det högsta priset. Det pris, som hon en gång bestämt, stannade hon också vid. Dessutom talade hon endast föga och var såsom redan sagts ödmjuk och skygg.
Raskolnikov hade på sista tiden blivit vidskeplig. Ännu långt efteråt fortforo även vissa spår av vidskepelse att göra sig gällande hos honom. Senare var han beständigt böjd för att i hela denna sak se en viss förutbestämmelse, ett hemlighetsfullt spel av krafter, liksom en inverkan av särskilda inflytelser och ett egendomligt sammanträffande av omständigheter. Redan föregående vinter hade en bekant student, Pokorev, före sin avresa till Charkov tillfälligtvis under ett samtal meddelat honom den gamlas adress, i händelse han önskade pantsätta något. Men han hade på lång tid icke haft någon anledning att gå till henne, alldenstund han gav lektioner och på detta sätt kunde slå sig igenom. Först för halvannan månad sedan erinrade han sig adressen. Han hade två saker, som voro lämpliga att pantsätta, ett gammalt silverur, som varit hans faders, och en liten ring med tre röda stenar, som hans syster vid avresan skänkte honom som ett minne. Han beslöt sig således för att pantsätta ringen och uppsökte därför den gamla. Då han fann henne, fattade han utan någon särskild orsak genast vid första anblicken en oövervinnelig avsky för henne. Han fick två sedlar av henne och gick därpå till en liten restaurarang, lät servera sig te, satte sig och försjönk i eftersinnande. En sällsam tanke pickade i hans huvud såsom en kyckling i sitt ägg och sysselsatte honom oavlåtligt.
Alldeles bredvid honom sutto vid ett annat bord en för
58
