falska; och vill man se dylika missbruk undanröjda, måste man också förekomma bruket af ett så farligt bevisningsmedel som värjemålseden. Jag tror för min del, att det icke är omöjligt att bereda tillfälle till underlättande af bevisningen i detta fall. Skogsbetjeningen och andra, som hafva till åliggande att vårda skogen, skulle jukunna, lika som vissa offentliga betjente i många andra fall, hafva rättighet att med ed styrka uppgiften om föröfvad skogsåverkan och således bidraga att fylla den i öfrigt förekomna bevisningen. Man har sagt, att tiden icke skulle vara mogen eller uppfattningen hos folket icke vara sådan, att man betraktade tillgrepp af växande träd såsom tjufnad. Mig synes det ganska naturligt, att så är, då lagen icke karakteriserar tillgrepp af skog såsom något vanhederligt, och man erbjuder skogsåverkaren att med ed fria sig, ett tillfälle som underhåller denna uppfattning; och vill man taga bort densamma, måste man ändra lagen. Jag instämmer i de erinringar, som Herr Rydin gjort om omöjligheten att uppställa ett bättre förslag till lag än detta, och förenar mig med honom i yrkandet af återremiss.
Herr Ribbing: Då jag för min del hyser den lifligaste
öfvertygelse om vigten af, att denna fråga, som alltför länge stått på
dagordningen, snart blir löst, och detta i den riktning Utskottet
föreslagit, men jag dock icke helt och hållet kunnat sluta mig till
densamma, utan Herr Asplunds reservation, i hvad den rörer åverkan af
växande skog, mera tilltalat mig, så vill jag förena mig med dem,
som yrkat återremiss och, i förhoppning om att detta blifver
Kammarens beslut, ber ja att få uttala mina åsigter i frågan.
I afseende på den juridiska delen deraf, eller hvad man yttrat om rättsmedvetandet, har hemställts, huruvida detsamma vore moget att emottaga denna lag, men derom är så mycket taladt och alla synas vara derom ense, så att jag anser mig icke behöfva derpå spilla några ord.
Då jag yrkar bifall till Herr Asplunds reservation, är detta icke med afseende på den del deraf, som handlar om aflåtande af en skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, ty i detta hänseende förenar jag mig med Herr Rydin, hvilken tydligen visat, att, om Särskilda Utskottet skulle lyckats att sammanjemka de olika meningarne – och i likhet med en föregående talare vågar jag hoppas, att så bör kunna ske – så skulel vi vinna en icke obetydlig tid. Skulle Kongl. Maj:t anse det förslag, hvarom Riksdagens båda Kamrar kunna förena sig, vara antagligt, så är ju ingenting förloradt, men kan Kongl. Maj:t icke gilla det, är jag öfvertygad, att han till nästa riksdag framkommer med proposition i den riktning, hvari detta förslag går.
Det är endast i tvenne afseenden, hvilka äfven förut blifvit här vidrörda, som jag har något att anmärka vid Herr Asplunds reservation: Det ena är att, der det talas om åverkan å växande träd, jag skulel vilja hafva tillagt orden "eller delar deraf", och det andra är, att uttrycket "med uppsåt att det sig tillegna" måtte ändras till "med uppsåt, att det sig eller annan tillegna". Jag är öfvertygad om, att hvar och en inser nyttan af att dessa tillägg blefve
