skogslagstiftningen, egentligen afsett lagstiftningen för de enskilda skogarne mera än bestämmandet, huruvida åverkansförbrytelser skulle fortfarande betraktas såsom åverkan eller uppflyttas till likhet med stöld.
Slutligen har man beklagat, att de åsigter, jag uttalat, blifvit yttrade från vermlandsbänken, och man har sagt, att jag skulle föga känna till de åsigter i ämnet, som äro rådande i den provins jag representerade. Då här är fråga om en lag, icke för en särskild provins, utan för hela landet, har jag icke ansett mig bunden af åsigterna i frågan inom någon viss ort, utan ansett mig böra uttala endast hvad som efter min förmening vore för landet i sin helhet rättast och lämpligast; har jag misstagit mig i denna uppfattning af riksdagsmannakallet, så är jag lika olämplig att representera den ena provinsen som den andra.
Herr Rydén: Då jag har behof af att offentligen uttala min
åsigt i denna fråga, men redan föregående talare yttrat sig i den
syftning jag anser vara den rätta, så inskränker jag mig till att
instämma med Herrar Rydin, Asplund och Ribbing samt yrka återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Grefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande
yrkanden: 1:o att paragrafen skulle återförvisas; 2:o af Herr Asplund,
att Kammaren, med afslag å Utskottets förslag till paragrafens
förändrade lydelse, måtte för sin del besluta, att Riksdagen i underdånig
skrifvelse skulle – med tillkännagifvande af sin åsigt, att, der någon å
annans mark olofligen fäller växande träd, i uppsåt att det sig tillegna,
sådant bör anses och bestraffas såsom stöld eller snatteri – hos Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för
nästkommande Riksdag framlägga förslag ej mindre till lagförändring i
sådan syftning, än äfven till de flera förändringar, som i anledning
deraf för öfrigt anses nödiga; samt 3:o att paragrafen skulle afslås.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen först proposition på bifall till paragrafen, hvarvid svarades nej, och sedermera propositon på återremiss deraf, då svaren utföllo med talrika och starka ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedermera föredrogos, hvar efter annan, §§ 3, 4, 5, 6, 7 och 15, äfvensom ingressen och Utskottets hemställan, hvilka alla, uppå särskilda af Herr Reutersvärd framställda yrkanden, till Utskottet återförvisades.
Föredrogs Första Kammarens Tillfälliga Utskotts den 28 och 31
sistlidne Mars bordlagda utlåtande N:o 5, angående föreslagna
åtgärder för att åstadkomma skyndsammare offentliggörande af Riksdagens
förhandlingar.
Härvid anmälde sig yttrade:
