Sida:Rd 1875 fk no 22 1.djvu/18

Den här sidan har inte korrekturlästs
N:o 22 18 Lördagen den 3 April. e. m..

Ändrade straffbestämmelser för skogsåverkan. (Forts.)


Mot dem, som, såsom skäl mot hvarje förändring i bestående lagar om stöld och åverkan, påstått att rättsmedvetandet hos svenska folket ej funnes om det orätta eller nesliga i olofligt tillgrepp af skogsalster, har redan af en annan talare träffande blifvit erinradt, att fastmer "skogsåverkan" är ett ord, som icke af folket nu begagnas, utan "skogsstöld" och "skogstjuf". Herr Grefve Mörner anförde vidare mot hvarje förändring, att fara är, att om åverkan göres till stöld eller snatteri och således till ett nesligt brott, vi ej blott finge alltför många tjufvar, utan, just dermed, den afsky för tjufnad af annat än skog, som ännu finnes hos svenska folket, skulle försvinna, och stöld icke längre anses för nesligt brott. Denna argumentation, fruktar jag, leder för långt. Ju färre brott desto färre brottslignar visserligen. Stryk alltså ut hela brottmålslagen, och vi hafva inga brottslingar alls. Se de rden radikala konseqvensen, medförande ett vackert sken utan tvifvel, men ett sken emot verkligheten och skadlig för denna just i det afseende den ärad talaren afser, afskyn för och minskningen af brott, i det frånvaron i lagen af straff för det, som är straffbart, framkallar brott. I detta hänseende blir den allmänna regeln utan tvifvel den, att de handlingar, som folket vet och anser såsom orätta, först och främst såsom moraliskt orätta, om de tillika kränka annans rätt, tillika såsom brott upptagas i lagen och dermed erkännas och utsägas såsom juridiskt orätta och beläggas med straff, strängt afvägdt efter den verkliga graden af deras brottslighet. Hvarföre? Emedan man i annat fall missleder och förvillar rättsmedvetandet, både det moraliska och det juridiska. Det är fullkomligt sant, att ingen lag, således ej heller någon strafflag, bör stiftas, som strider mot folkets öfvertygelser om rätt och orätt. Lagarne böra sålunda i vissmån vara en produkt af de gängse sederna och de moraliska öfvertygelserna. Men lika sant är ock, att lagarne tjena till folkets uppfostran i rättsligt afseende, så att de till klarhet och tydlighet framkalla hvad som mer eller mindre dunkelt finnes närvarande i rättsmedvetandet: och, å andra sidan, om det, som allmänt erkännes vara brottsligt, af lagen icke såsom brott uptages och icke belägges med straff, eller ock belägges med mildare än andra likadana och lika mycket brottsliga handlingar, så leder sådant derhän, att lagstadgandena blifva och begagnas till täckmantel och ursäkt för dåliga åsigter och dåliga gerningar: tillgrepp af skogseffekter måtte ej vara så farligt, se på lagen, som undantager det från stöld. Men på detta sätt skadar ju den oskäliga mildheten både den moraliska utvecklingen och den juridiska rättssäkerheten, i detta fall lika med allt sken, som strider mot verklighet och sanning.

Hvad dernäst angår det mot åverkans förvandling i vissa fall till stöld anförda skäl, att bevisningen skulle försvåras emedan värjemålsed ej fnge ådömas, tillåter jag mig att blott citera en talare från sista riksdagen: "Straffmätningen bör ej ske efter svårigheten eller lättheten att bevisa brottet, utan efter brottets beskaffenhet och rättvisans kraf". Är nu tillgrepp af skog lika olofligt, som af andra saker, så lär man ej, derför att bevisningen möjligen försvåras, få förklara det icke vara lika brottsligt. Äfven här kan argumentationen för öfrigt leda för långt. Skulle man väl för att lätta bevisningen vilja nedsätta