| N:o 22 | 2 | Lördagen den 3 April. e. m.. |
Ändrade straffbestämmelser för skogsåverkan. (Forts.)
brott, men icke emellan olika brott. Jag är dock icke så sträng formalist, att jag skulle anse detta såsom ett oöfverstigligt hinder för förslagets antagande, om jag icke funne ett sådant uti de praktiska svårigheter och konseqvenser, som skulle blifva en följd af ett biträdande af Kongl. Maj:ts proposition i denna del. Om jag nemligen antager att värdet af det tillgripna skulle utgöra skilnaden mellan åverkan och stöld, skulle det förhållande uppstå, att någon kan begå åverkan till 1,000 riksdalers värde, utan att detta skulle blifva stöld, emedan en sammanslagning af värdena på det tillgripna icke skulle ega rum. Den andra betänkligheten, jag haft vid att biträda Kongl. Maj:ts proposition, afser iteration eller lagens tillämpning mot dem, som förut varit för stöld straffade. Om nemligen två förut för tredje resan stöld straffade personer skulle tillgripa hvar sitt träd, det ena värdt femton riksdaler, men det andra något derutöfver, skulle skilnaden i straff för dem blifva ofantligt stor, i det den ene skulle kunna dömas till straffarbete, men den andre endast till böter. Vidare skulle den som tre gånger begått snatteri fällas såsom för stöld, under det att åverkan skulle kunna föröfvas huru många gånger som helst, utan att detta ansåges såsom annat än en försvårande omständighet. Detta är den mest olämpliga konseqvensen; äfven andra finnas, hvilka icke nu behöfva upprepas. Hvads om hindrat mig att biträda majoritetens inom Utskottet förslag att till stöld räkna äfven tillgrepp af ris, gren och löf, är det, att jag fruktar att straff såsom för stöld eller snatteri skulle alltför ofta komma i fråga att tillämpas mot personer, som icke äro fullt medvetne om det brottsliga i sin handling. Det är på landet vanligt att man vid midsommar eller eljest hemtar litet löf att pryda sin bostad med eller granris att strö på sitt golf, och detta anses icke såsom något brott, äfven om det tages på annans mark. jag har trott att i detta afseende det af mig biträdda förslaget går en medelväg mellan Kongl. Maj:ts proposition och Utskottets förslag. Grenar, löf och dylikt äro af mindre värde, och tillgrepp deraf förekommer så ofta utan något vinstbegär, att jag anser det icke vore välbetänkt att belägga äfven sådant tillgrepp med vanärande straff. En annan svårighet, som jag borde hafva omnämnt i början, skulle äfven uppkomma af detta förslag, nemligen med afseende på rätten till åtal. Dermed förhåller sig så, att stöld och snatteri få åtalas af allmän åklagare, men åverkan endast af behörig målsegare. Om nu en person föröfvat tillgrepp af skogseffekter till mindre belopp och allmänna åklagaren åtalar honom, så kan dethända, att det tillgripna värderas till endast fjorton riksdaler och då förfaller hela åtalet. Af dessa skäl får jag för min del anhålla, att Kammaren ville, med afslag å Kongl. Maj:ts proposition, biträda den af mig tillsammans med en annan reservant i Andra Kammaren, Grefve Sparre, afgifna reservation.
Herr Ribbing, Sigurd: Den nu föredragna paragrafen innehåller
icke, vare sig i Kongl. Maj:ts proposition eller i Utskottets förslag,
någon förändring i sak af motsvarande stadgande i 20 Kapitlet nu
gällande strafflag; men då jag begärt ordet vid densammas föredragning,
har detta skett derföre, att jag i formelt hänseende eller med afseende
på sättet för uppställningen af lagen varit af annan åsigt än
