skedde detta icke så vidt handlingarne utvisa i akt och mening att tillstyrka det olofligt tillgrepp af vindfällen i allmänhet skulle endast som skogsåverkan anses. Så har emellertid blifvit stadgadt enligt den i nu remitterade förslaget förekommande lydelsen af 24 Kap. 4 § Strafflagen. Det skulle dock, enligt Justitierådets tanke, vara ej blott omotiveradt, utan föga principenligt att i en ny lagstiftning såsom stöld straffa tillgreppet när skogsegaren låtit nedfälla träden och låtit dem i skogen ligga qvar, men deremot blott såsom åverkan anse enahanda tillgrepp när träden blifvit genom naturkrafter nedfällda och i skogen fått qvarligga. Dessa anmärkta brott äro af samma beskaffenhet; skogsegaren beröfvas sin egendom i begge fallen genom stöld. Justitierådet tillstyrkte derföre, att olofligt tillgrepp af vindfällen måtte straffas såsom stöld, när värdet ginge öfver femton riksdaler, men i annat fall umgällas med böter eller fängelse i högst sex månader.
Likaledes anmärkte Justitierådet, att någon motivering icke blifvit angifven för åtgärden att ur Riksdagens förslag, jemlikt den tillämnade Kongl. propositionen, utesluta stadgandet i 5 § af 24 Kap.: att den som färdas å annans skog eller mark och varder, för skada å resetyg eller annat ofall, nödgad taga något af växande träd eller annat, som i den nästföregående 4 § finnes omtaladt, skall gifva ersättning men vara fri från straff, – ett välbetänkt lagbud, hemtadt ur Norges Lov angaaende Forbrydelser, 22 Kap. 16 §.
Vidimeras
Ex officio
C. F. W. Lamberg.
