Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/105

Onsdagen den 17 januari e. m. Nr 3. 73 Statsverkspropositionen. (Forts.) git en hållning, som inte skulle ha varit tillräckligt opartisk, att omregeringen föreslår lönereduktioner, som faktiskt gå längre än en av de utseddaförlikningsmännen anser sig böra genomdriva inom ett alldeles närbesläktatarbetsområde, finns det tillräcklig grund för att tillbakavisa varje beskyllning för något sådant som brist på opartiskhet. Det har under åratal förts en agitation här i landet på basis av vissauppgifter i tidningspressen om byggnadsarbetarnas inkomster. Nu har det gjorts en undersökning på basis av folkräkningsmaterialet, som inte bara omfattar Stockholm. Beklagligtvis har ju undersökningen inte kunnat utsträckas till hela landet, men det är min avsikt, att den skall fortgå så att allt eftersom folkräkningsmaterialet blir bearbetat, skall man få vederhäftiga uppgifter om byggnadsarbetarnas inkomster över hela vårt land så att man inte bara pekar på några utvalda tämligen enstaka exempel på inkomster, som man anser vara utmanande. Jag vill nämna, att denna utredning visar till exempel för två städer, där det varit särskilt uppmärksammade konflikter, nämligen Oskarshamn och Eksjö, att en byggnadsarbetares årsinkomst stiger -- det är då genomsnittet för alla, det måste jag medge, men jag har ingen annan siffra _ till 1,320 kronor om året. l samma städer stiga verkstadsarbetarnasinkomster upp till 2,320 kronor om året. Jag vill bara nämna dessa siffror för att visa herrarna, att det är inte bara så, att det finns en löneklyfta mellan byggnadsarbetare och andra arbetare, utan det finns uppenbarligen en mycket stor inkomstklyfta även inombyggnadsfacket mellan byggnadsarbetare på. olika håll i vårt land. Då det nu skulle göras en lönereduktion och man kände till, att det också fannsinkomster av denna art, kan man väl inte vara så förvånad över att regeringen inte ansåg detens rimligt att gå till mötes alla slags överdrivna anspråk på en lönereduktion för byggnadsarbetarna. Jag kommer nu till den andra anklagelsen om de s. k. fria ackorden, där man ju särskilt har ansett, att regeringen har varit alltför välvilligt inställd mot arbetarparten. Förslaget återfinnes i de allmänna bestämmelserna under § 4, där det heter, att »allt arbete, varå pris finnes utsatt i mellanorganisationerna fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord med tillämpning av samma lista>>. Där äro följaktligen, under förutsättning att parterna följa avtalet, alla fria överenskommelser uteslutna. Vidare heter det i en nybestämmelse, som inte fanns i förut gällande avtal: »Tillkomma underavtalstiden nya arbeten av natur, att de icke kunnat tidigare prissättas iackordsprislistan, skola förhandlingar om deras prissättning ske mellan parternasorganisationer.» Det är precis, vad arbetsgivarna ha begärt. Förut har det varit på det viset, att när det har kommit till nytt byggnadsmaterial, som inte varit prissatt i ackordsprislistorna, har det skett överenskommelser påarbetsplatsen, vilka som jag också vet ibland ha varit av fullkomligt grotesk natur.Sådant skulle, därest förslaget hade accepterats, inte vidare ha kunnatförekomma. Slutligen heter det, och det är väl förbrytelsen, att »arbete, som icke är prissatt enligt mom. a) eller b) eller arbete av sådan beskaffenhet, att denna prissättning ej kan tillämpas, skall utföras mot timlön, såvida ickearbetsgivare och arbetare sinsemellan före arbetets påbörjande överenskomma omackordspris för arbetet». Om arbetsgivarna och arbetarna alltså inte kunna träffa överenskommelse, skall arbetet utföras mot timlön. Det är en litenomformulering av hittills gällande bestämmelser, varigenom timlönen skjutes i förgrunden i alla sådana fall under det att i nu gällande avtal timlönen är skjuten i bakgrunden. Sedan står det vidare: »Där så utan hinder för arbetets behöriga gång kan ske, böra parternas lokala organisationer beredastillfällen att deltaga i förhandlingarna om prissättningen»