76 Nr 3. Onsdagen den 17 januari e. m. Statsverksproposítionen. (Forts.) kunnat realiseras. Under vissa månader sista hösten ha de arbetslösa som hjälpts genom arbetslinjen kunnat uppskattas till 46,000 å 47,000 personer. Denna siffra gällde juli, augusti och september månader. l oktober började siffran sjunka, ännu mera i november, och i december var det av de 170.000 arbetslösa i själva verket endast 37,000, som kunde försörjas genomarbetslinjen. Det är inte mindre än 70,000, åt vilka man fått lämna kontanthjälp, och återstoden har som sagt lämnats fullständigt utanför. Nu är det mitt hopp, och jag vet att det hoppet delas av arbetslöshetskommissionen, att man under de närmaste månaderna skall komma upp igen i en väsentligtförbättrad siffra, särskilt för de statliga reservarbetena men sannolikt ocksåbeträffande de så kallade statskommunala. Det förefaller av skildringarna här - om jag skall tillåta mig en kanske något fri översättning av vissayttranden - som om människor, särskilt på landsbygden, som utmärkt bra försörjt sig förut, storma arbetslöshetskommittéerna för att få del av denna såutomordentligt rikligt tillmätta arbetslöshetshjälp, som statsmakterna genomriksdagens beslut i fjol ställt till deras förfogande. Reservarbetslönerna äro så lockande, att framförallt tillfällighetsarbetare och lantarbetare inte kunna motstå frestelsen att avstå från arbete i den öppna marknaden, från sitt vanligaarbete, framför allt kanske därför, att reservarbetsplatserna äro nästan fasta platser. Ja, mina herrar, hur många statliga reservarbetare finns det i detta land? l december månad var det något över 17,000 av l70,000 anmäldaarbetslösa. Jag måste säga, att man skall ha ganska bra tur här i livet, om man är anmäld som arbetslös, för att bli delaktig_av dessa sysselsättningar. Det kan inte gärna vara så lätt, då det som sagt finns något över 17,000 platser på l70,000 anmälda, det vill säga 10 procent. Var tionde person kan få. anställning ide statliga reservarbetena. Det kan ju hända, att man till dessa bör räkna de statskommunala arbetena, men de senare äro inte ens så omfattande. Det är bara 12,000 man ungefär, som ha anställning där. De äro ju till rätt stor del förlagda till städerna och reserveras praktiskt taget alltid för den egna kommunens arbetslösa. Dit kan inte vem som helstsändas av någon utsocknes arbetslöshetskommitté. Jag vill naturligtvis intebestrida - det vore ju löjligt, ty i själva verket vet ju ingen riktigt, hur det förhåller sig i detta avseende _ vare sig att det finns en och annan som inte är värd hjälp ur moraliska synpunkter eller att en och annan, kanskeframförallt i förtroende för pressens vackra målningar om hur utmärkt bra det nu är ordnat för alla arbetslösa i vårt land, går och försöker komma in på ett reservarbete i stället för att ta ett arbete i öppna marknaden. Men vad jag finner orimligt med hänsyn till de fakta, som vi alla böra känna, det är att man geineralíserar sådana enstaka fall. Det kan inte förhålla sig på något annat vis, än att det blott är enstaka fall det gäller, och såvitt jag vet ha alla de exempel som blivit anförda i den offentliga debatten lika snabbt blivitvederlagda som de blivit publicerade. Jag medger att jag gärna skulle vilja titta på de där, som vägra att ta arbete i öppna marknaden eller undvikasådant för att i stället vara vid reservarbetena. Jag skulle gärna vilja se dem och någon gång få tala med dem, ty jag tror det är så pass sällsynta figurer, att de mindre spela en roll i det hjälpsökande klientelet än i den allmännaagitationen mot den arbetslöshetspolitik som bedrivits. Det förhåller sig förövrigt också så, att om arbetslöshetskommittéerna göra sin plikt, vilket man väl 1 stort sett får hoppas att de göra. skall en hjälpsökande få visa införkommittén att han sökt men inte kunnat erhålla arbete i öppna marknaden. Detta ä_r ju själva förutsättningen för att man överhuvud taget skall kunna komma till en arbetsplats. Min uppfattning är den, att man bör om möjligt se till, att arbetslinjen blir mycket effektivare än den nu är. att den kommer attmn
Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/108
Den här sidan har inte korrekturlästs