Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/138

l06 Nr 3. Onsdagen den 17 januari e. m. Statsverksproposítíonen. (Forts.) som äro medlemmar av försvarskommissionen, hava en viss principielluppfattning av försvarsproblemet, som kommer att bli grundläggande för detslutliga ståndpunktstagandet. För min del har jag den uppfattningen, att vå-rt försvar framgent som hittills måste vara så ordnat, att det i första handinriktas på att utgöra ett effektivt neutralitetsförsvar. Redan denomständigheten, att endast begränsade medel kunna anvisas för vårt försvars ordnande, ger detta vid handen. Sådana anordningar måste emellertid givetvis också vidtagas, att neutralitetsförsvaret inom erforderlig tid kan förstärkas ochutvecklas till ett försvar för vår självständighet, ifall denna skulle hotas. Från denna utgångspunkt synes det mig uppenbart, att man måste draga denslutsatsen, att vissa minimikrav, som icke kunna eftersättas, måste uppställas för de särskilda försvarsgrenarna. För min del har jag den uppfattningen, att vid en sådan inriktning av försvaret flottan spelar en mycket viktig roll. Jag har också den uppfattningen, att flottan icke kan fylla sin uppgift, om den skulle bringas ned under dess nuvarande styrka och om dess strategiskasammansättning i väsentligare grad skulle ändras. Det är detta intresse, som jag, såsom herr statsrådet yttrade, av naturliga skäl hyser för flottans utveckling i enlighet med 1927 års beslut. Jag hyser emellertid lika varmt intresse för ett förstärkande redan nu av flygvpanet inom samma ram. Jag anser nämligen, att vad redan beräknats för dessa båda försvarsgrenar, är ett minimum, som man aldrig kan komma under, hur man än kommer att ordna den blivande försvarsorganisationen. För att icke bli missförstådd ber jag att få tillägga, att det för mig står klart, att för att vårt försvar skall kunna utnyttjas jämväl som ettsjälvständighetsförsvar, även fordras en i tekniskt och övningshänseende väl rustad armé, som erbjuder sådan styrka och effektivitet, att den blir jämbördig med de fientliga stridskrafter, som vi kunna vänta skulle komma att ställas emot oss av en eventuell motståndare. Mitt intresse för försvarsväsendet inriktar sig således från den för mig givna utgångspunkten i lika mån på allaförsvarsgrenar och på en riktig avvägning dem emellan, men jag upprepar, att när jag nu yrkar på ett fullföljande av försvarsorganisationen inom 1925 års ram,beror det på att jag, vad flottan och flygvapnet beträffar, anser, att dennainnebär ett minimikrav, om vårt försvar skall kunna tjäna till skydd för vårneutralitet och kunna utbyggas till ett effektivt självständighetsförsvar. l anledning av min hänvändelse i mitt förra anförande till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet hänvisade herr statsrådet Vennerström till den nationalsocialistiska rörelsen och de yttringar, som framkommå därifrån, särskilt i fråga om försvaret. Härtill vill jag nu endast genmäla, att jaggivetvis är lika intresserad av att, därest några statsfientliga handlingar skullevidtagas från nationalsocialistiskt håll, dessa beivras på samma sätt som sådana böra beivras, när de framträda från kommunistiskt håll. Herr Bergman: Herr talman! Jag skall i denna sena timme icke besvära kammaren med något »längre anförande. När jag begärde ordet, var det min avsikt att statuera ett exempel på en sådan tvåminutersreplik, vartill vi numera ha rättighet, ehuru det icke förekommit någon här ännu. Jag begärdenämligen ordet omedelbart efter statsrådet Engbergs replik till mig. Men då herr statsrådet icke kunde stanna, återtog jag denna begäran och anhöll i stället om ordet i vanlig ordning, och nu kommer -därför repliken en smula post festum. Det var fråga om de s. k. kungliga studenterna. Statsrådet förklarade sig ha använt sitt sunda förstånd och tyckte, att jag icke borde känna mig kränkt därför. Det gör jag visst inte. För minperson