Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/139

Onsdagen den 17 januari e. m. Nr 3. 107 _ _ _ _ _ Statsverkspropositíonen. (iforts.) liga del har jag inte blivit kränkt vare sig av honom eller något föregående statsråd. Det var andra censorer det gällde. Ej heller har jag det ringaste att invända emot att statsrådet använder sitt upplysta förstånd. Jag an-ser endast, att detta förstånd borde ha sagt honom, att det måste betraktas somalldeles orimligt, att regeringsledamöter, som ha andra och mycket viktigare saker att sköta om, ge sig till att - om ett något drastiskt uttryck tillåtes - »radera i studentbetyget>>, att med andra ord, som statsrådet uppenbarligen menade, att han borde göra, ingå på en realprövning av, huruvida underkännandet i enexamen är befogat eller inte. Det lär ju, enligt vad som uppgives, till och med ha gått så långt, att det nuvarande statsrådet även korrigerat ett sedebetyg i Örebro. Det är att utvidga regeringsmakten på ett sätt, som leder tillfullkomligt orimliga konsekvenser. Herr statsrådet Engberg är själv filosofie kandidat och tog på sin tid en mycket vacker studentexamen, och jag tvivlar visst inte på att han med sitt upplysta förstånd, sin kunskap på vissa områden och sin humanistiska bildning överhuvud skulle kunna bilda sig ett självständigtomdöme om vissa betyg i humanistiska ämnen i studentexamen -- i den mån han känner abiturienternas prestationer. Men jag är icke lika säker på att han kan bedöma fysik, biologi, matematik och 'sådana ämnen lika bra, så att han även beträffande dem kan ingå i en realprövning. För sakprövningen tillsätter Kungl. Maj :t censorerna som sina sakkunniga förtroendemän. Skall manförfara som statsrådet gjorti detta fall, skulle man väl också anse sig böra göra det beträffande andra missnöjda, som kunna komma med klagomål överunderkännande, t. ex. de som söka in i läroverken. Det är många småpojkar, som bli kuggade där. Varför skulle icke även de få 'skicka in sinarättskrivningsböcker och matematikprov till statsrådet för att granskas? Men det bleve ju fullkomligt orimligt. Nu förklarade statsrådet, att han hade använt sitt förstånd. Då detta gav ett annat utslag än kungl. skolöverstyrelsens, så måste alltså herr statsrådet anse denna sakkunniga myndighet, till vilken han för framtiden vill hänvisa dessa besvärsmål, hava ett mer förmörkat förstånd. Vi skola icke ens tala omcensorernas, men vad skall man säga om det grundlagsvårdande utskott, som i fjol gjorde anmärkning enligt en paragraf i regeringsformen mot detta orimligasystem. Det var denna politiska sida av -saken, som jag ansåg höra till den politiska debatt, vi här i dag föra. J ag gick inte in på själva saken i och för sig. Den får konstitutionsutskottet tillfälle att behandla, förmodar jag, och riksdagen kommer kanske senare tillbaka till den. Vad jag fann exempellöst, var att en demokratisk minister omedelbart efter det konstitutionsutskottet gjort en sådan anmärkning, låtsar som om ingenting skulle ha passerat utan ogenerat fortsätter samma klandrade system. Sådant ministersjälvsvåld torde väl knappast förekomma annat än i rent autokratiskt eller diktatoriskt styrda stater. Det var den sidan av saken jag riktade min anmärkning emot. Eftersom jag nu har ordet skall jag tillägga något i en helt annan ochcentralare fråga. Herr statsministern yttrade, att ingen av dem, som förordat sparandet, under hela diskussionen här givit någon anvisning på någonbesparingsmöjlighet. Men jag ber -att få erinra om att det gjorts anvisningar påmöjligheter att i ej så ringa utsträckning anskaffa medel på andra vägar än de äventyrliga lånevägarna, så att man skulle kunna minska lånebehovet. Det är också en form av sparsamhet. Därpå har ingen inom ministären svarat.Tanken på att av sådana konsumtionsartiklar, som icke äro behövliga utan tvärtom onyttiga och skadliga, taga ut pengar, den tanken vill man inte intressera sig för, i motsats till vad man gör t. ex. i England, -som annars åberopas som ett föredöme för oss. Jag ville blott än en gång stryka under detta.