Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/193

Lördagen den 10 februari. Nr 8. 3 Om epzdemzsyulwårdens öfuerflyttande till landstingens förvaltningsutskott m. m. (Forts.) bleve av kommunallags natur och utbrutna ur sambandet med de materiella bestämmelser, som eljest finnas. Kungl. Maj :t har något litet förfarit på det sättet i fråga om väglagen i år, och jag önskar, att detta måtte kunnafortsättas. , _Vad jag här vill erinra om är sålunda, att om ett förslag kommer i denriktning, som utskottet antyder, därvid måtte beaktas, att förslaget väsentligen kommer att bli ett förslag rörande ändring i landstingslagen. Med detta understrykande och denna reservation ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan. Herr Källman: Herr talman! Jag har visserligen i motionen nr 7föreslagit, att förste provínsialläkaren skulle vara självskriven ledamot avlandstings förvaltningsutskott eller dess sjukvårdsavdelning. Emellertid har jag ingenting emot, att man på annat sätt bereder honom tillfälle att medverka. Så sker ju också redan nu i en avsevärd utsträckning. Jag har från olika landstings förvaltningsutskott eller deras sjukvårdsavdelningar hört, att man tillkallar förste provínsialläkaren såsom regel vid handläggningen avsjukvåidsifrågor, och jag har den erfarenheten, att detta är nyttigt och av behovet på a at. Men jag begärde icke ordet för att närmare motivera de förevarandemotionerna. Detta erfordras inte med hänsyn till den förstående behandling, för vilken motionerna blivit föremål i andra lagutskottet. Men jag begärde ordet blott för att rikta den vädjan till herr socialministern, då behov av snar ändring i förevarande avseenden föreligger, att den utredning, som sannolikt kommer till stånd, måtte företagas så tidigt, att proposition kan föreläggas 1935 års riksdag och lagändringarna möjligen träda i kraft den 1 juli 1935. Med avseende å den fråga, som herr Reuterskiöld förde på tal, om man härvidlag skulle vinna målet genom en ändring i landstingslagen, är jag inte övertygad om att det är så lätt att komma fram den vägen. Landstingen ha ju en mängd andra speoialförfattningar att tillämpa i sin verksamhet, vilka icke finnas omförmälda i landstingslagen, och jag tror därför, att herrReuterskiölds väg ej är framkomlig. Men detta få ju utredningsmännen ellervederbörande i departementet närmare undersöka. J ag har intet annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan. Herr Åkerberg: Jag måste säga, att jag blev litet förvånad, när jag läste andra lagutskottets utlåtande rörande motionerna. Jag tyckte, att det varlitet för lättvindigt, att utskottet hade gett sig in på att förorda en utredning rörande dessa frågor. Man kan ju se, att utskottets ledamöter kanske varit litet betänksamma, men de ha resonerat som så, att här är det 'ju bara fråga om en utredning, och man får ju sedan se, vad den ger för resultat. Med denna motivering skulle även jag kunnat ansluta mig till utskottets yrkande men vill dock säga ett par ord. Jag tror, att det är rent lokala önskemål, som tagit sig uttryck i denna herr Källmans motion. Förvaltningsformerna äro ju så olika i olika län. På. sina håll har man ordnat ett fullständigt tjänstemannasystem, och där har man hemfallit åt ett lika fullständigt centraliseringsraseri. På andra håll, så.- som t. ex. i vårt län äro vi nöjda med de gamla formerna, och de fungerafullständigt till vår belåtenhet. Vi hava ett förvaltningsutskott, som är enparlamentarisk delegation och naturligtvis också verkställer landstingets beslut, men i övrigt finns det för de olika anstalterna och verksamheterna olikastyrelser. Så länge man kan låta sig nöja härmed, tror jag, att det är den bästaord