Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/198

8 NI' 8. Lördagen den 10 februari. Ang. fortsatt upprensm'ng av norra inloppet till Fårösund m. m. (F orts.) Herr Åström: Herr talman! l samband med behandlingen av detta ärende i statsutskottet har man också haft till behandling en anmärkning, somframställts av 1933 års statsrevisorer emot vattenfallsstyrelsen beträffande den ekonomiska sidan av Fårösundsföretagets skötsel. När man tar del avvattenfallsstyrelsens förklaring, får man en känsla av att den ton, som gör siggällande i densamma, måste vara förorsakad av en höggradig förargelse hosvattenfallsstyrelsen. Och det är ju inte så synnerligen märkvärdigt. Det är väl i allmänhet så, att varken enskilda personer eller institutioner äro såsynnerligen trakterade av att revisorer titta på deras verksamhet. Det år särskilt ett skäl till fördyringen av företaget, somvattenfallsstyrelsen anför. l början av sin förklaring påvisar man, att dröjsmålet 1931 vid beslutets fattande var en av de förnämsta orsakerna. Kungl. Majzt hade icke vidtagit någon åtgärd för att propositionsvis föra fram frågan, utan denfördes fram motionsvis av Gotlandsrepresentanterna. Man hade enligt vadvattenfallsstyrelsen uppgiver förut beräknat att kunna använda det storapaternostermudderverket Stockholm för detta arbete, men när frågan kom upp så sent i riksdagen, kunde man inte vänta med uthyrningen av mudderverket, och så blev det uthyrt under tiden. Det var detta, som förorsakadefördyringarna, och de fördyringar, som uppkommo härigenom, motsvara ungefär det belopp, som eljest borde ha avskrivits. Man kommer med precis samma påstående i den sammanfattning i slutet av yttrandet, vilken har citerats i statsutskottsutlåtandet. . Hur förhåller det sig nu i själva verket härmed? Jo, det förhåller sig på det sättet, att riksdagen beslutade i ärendet _ jag kan nu inte bestämt säga datum, men jag har för mig, att det var före påskferierna 1931 - och i varje fall godkände denna kammare en skrivelse till Kungl. Maj :t den '11 april efter påskferiernas avslutning, vari det meddelades, att riksdagen hade bifallitmotionärernas hemställan. Den 6 maj underskrev vattenfallsstyrelsen sittkontrakt om uthyrning av paternostermudderverket Stockholm, således nära fyra veckor efter riksdagens beslut. Det är alltså det verkliga förhållandet. Det kunde med andra ord inte uppstå några särskilda kostnader på grund avdröjsmålet i frågan. Då det förnämsta av de skäl, som anförts av vattenfallsstyrelsen, inte visar sig vara mera hållbart, kan man ju ha sina dubier även i fråga om deövnga. Üpplysningsvis kan jag nu tillägga, att beslutet fattades i riksdagen den 7 mars, således två månader före uthyrningsdatum. Det egentliga skälet torde ha varit, att man vid försöksmuddringarna 1930 hade kommit underfund med att det här inte alls var fråga om sammamuddringsföreteelser som nere vid Trälleborg och ett par andra Skånehamnar, där det stora paternosterverket hade varit synnerligen lämpligt. Denkalkstensgrund, som fanns vid Fårösund, var av en annan beskaffenhet, och där måste företagas av vattenfallsstyrelsen icke tidigare beräknade, synnerligenvidlyftiga sprängningsarbeten. Utförandet av dessa arbeten lämpade sig inte att kombinera med användning av paternostermudderverket, utan för detändamålet lämpade sig, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i en skrivelse med skärpa framhöll redan i november 1930, det sedan användaenskopsmudderverket betydligt bättre, och det torde ha varit erfarenheterna därav. som mest bidragit till att paternosterverket inte kom att användas. Jag skall inte upptaga kammarens tid med övriga detaljer. Jag har bara velat belysa, hur detta det viktigaste skälet tar sig ut i verkligheten. 1933 års statsrevisorer ha helt naturligt inte haft något att invända mot själva saken. De äro otvivelaktigt personligen av den uppfattningen, att detresultat, som statsutskottet har kommit till, är det enda riktiga, om viöver