Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/201

Lördagen den 10 februari. Nr 8. 11 Ang. fortsatt upprensning av norra ínloppet till Fårösund m. m. (Forts.) lämna någon proposition i frågan, berodde det väl huvudsakligen på den stora skillnad, som förefanns mellan de båda kostnadsberäkningarna, ochriksdagen lät kanske vid avgörandet av frågan stämningar tala och tog alltförmycken hänsyn till den auktoritet, som man trodde fanns bakomvattenfallsstyrelsens kostnadsförslag. Avskrivningarna gick ju herr Hamrin icke närmare in på. Attstatsrevisorerna gjort anmärkningar i det avseendet, kan möjligen bero på att de ha en något efterbliven och föråldrad uppfattning om affärsverksamhet, åtminstone 1 Jämförelse med de uppfattningar, som tydligen gillas av arbetschefen, då han beordrar de olika bokföringsåtgärderna. När statsrcvisorerna finna, att då man transporterar ett mudderverk från Södertälje till Fårösund och skall räkna med lotskostnader, kostnader för personal och drift o. s. v. förmudderverket och pråmar, äro de otwivelaktigt så gammalmodiga, att de ha denuppfattningen, att de kostnaderna böra föras på arbetet såsom sådant.Arbetschefen med sina mera moderna principer anser, att de böra bokföras såsom förbättringskostnader, och därmed stiger också värdet av mudderverket. När man skickar en tjänsteman från vattenfallsstyrelsen till Fårösund för attinspektera, så inspekterar han ju inte endast arbetena utan ocksåmudderverket, och då behöver man inte föra kostnader på arbetet, utan strax harmudderverkets värde stigit på grund av inspektionen. Man skulle kunna anföra en hel mängd exempel på sådana bokföringsmetoder, på hur avskrivningar och uppvärderingar ha företagits. När statsrevisorerna funno detta, började de undra, om man möjligen, då det gällde inventeringen avbyggnadscentralförrådet, begagnat sig av samma metoder, och därför tyckte de, att det inteskulle skada, om man toge reda på hur det i själva verket förhöll sig. Av denna anledning tillkom statsrevisorernas yrkande i det avseendet. Nu äro Kungl. Maj :ts överrevisorer synnerligen nöjda med att vattenfallsstyrelsens egna tjänstemän förrättat inventeringen och kommit till ett mycket gott resultat, och då kunna ju också 1933 års statsrevisorer vara nöjda med det. Men det utesluter ju inte, att dessa i framtiden kunna få tillfälle att med hjälp avtillräcklig sakkunskap se efter hur den inventeringen ser ut. Herr Hamrin: Den föregående ärade talaren trodde, att anmärkningar och erinringar vid en revision -bestå i att man maskinskriver eller trycker så många sidor som möjligt. J a har ju, herr talman, också erfarenhet såsomstatsrevisor, långt innan herr Åström var det, och jag vet - det är inte någotklander från min sida - att statsrevisorerna alltid bemöda sig om att få så många trycksidor som möjligt. Jag tror säkerligen, att vi samtliga, som varitstatsrevisorer, kunna vitsorda, att den uppgiften är riktig. Men näröverrevisorerna i det fallet inte följa samma praxis utan tillämpa den, som alltid följts härvidlag, betyder det ingalunda, att inte erinringar, anmärkningar ochundersökningar göras i mycket stor utsträckning. Men det kan också hända, att överrevisorerna, som ha större möjligheter och mera tid än statsrevisorerna - jag skall naturligtvis inte tala om kompetensen, därvidlag vill jag inte göra någon jämförelse alls - inte äro så snabba att fastslå sina resultat i kraftiga uttalanden. ' Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarandeutlåtande hemställt. __ _____,A Vid förnyad föredragning av bankoutskottets utlåtande nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående solidarisktbankbolags ombildning till bankaktiebolag, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt. '