Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/419

Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 21 Ang. kommunallagarnas bestämmelser om kvalificerad majoritet. (Forts.). man, få vi höra dessa lärda utvecklingar av Reuterskiöld med instämmande av Bergman, vilken senare ju tillhör det parti, som en gång har skapatparlamentarismen och principen att frågorna skola avgöras genom majoritetsbeslut! Vart har Bergmans liberalism tagit vägen, och var är han själv just nu? Den gamla liberalismen, som dock fyllt ett stort värv, är nu på avskrivning och den är för närvarande sysselsatt med att avskaffa även namnet. Nu har det ock talats om försiktighet. Om vi nu se på de härreservanterna, äro de ju särdeles försiktiga allesammans. l andra frågor förena de sig också med högern, t. ex. när det gäller att vara betänksam mot avsevärdaändringar i våra grundlagar eller att bereda möjlighet för riksdagen attdebattera utrikespolitik. Då äro alla eniga om att iakttaga den störstatillbakadragenhet. Men om nu äntligen någon kommer och säger, att här finns några punkter, där vi på grund av vår »försiktiga» erfarenhet i kommunerna ha funnit, att minoriteterna äro oförsiktiga, då duger det inte att följa dem. Här gäller det helt enkelt en social fråga, där man fortfarande bygger på olika ekonomiska intressen. Det är därför, som vi i denna fråga få sesocialdemokraterna enade på en sida och högerns ekonomiska intresserepresentation församlad på den andra sidan. J ag vet vad detta betyder i bostadsfrågan. Det är en av världens mest brännande frågor för närvarande, och för att skaffa folk bostäder eller jord på landet behövs det verkligen för det första att man kan inköpa fastigheter. Nu för tiden är man förövrigt så kommunalt instruerad och inställd på att iakttaga alla möjliga försiktighetsmått, så att inte behöver man i våra tider hysa samma farhågor, som man behövde under gamla fyrkskalans välde, då det sannerligen inte brast i oförsiktíghet till skillnad från den socialaminoriteteten nu för tiden, vilket ju också har påpekats här under debatten. Frågan gäller således först och främst rätten till inköp av fastighet, och det är, tycker jag, den första huvudpunkten för oss att hjälpa folk till att få en flik av sitt eget fädernesland. l konstitutionsutskottet vill man ju vara med på detta, bara det sker med den största >>försiktighet», och närminoriteten blir för oförsiktig i sina avslag, bör också majoriteten få gälla. Här i Stockholm t. ex. är det en motsättning mellan den inre staden å ena sidan och dess íntressesfär, inriktad på att få höga hyror på det nedlagda kapitalet, vilket ju kan vara en mänsklig och naturlig strävan, som man kan förstå, och å andra sidan strävandet att skaffa billiga bostäder. Att köpa lantegendomar för det senare ändamålet blir man å den andra sidanbetänksam emot, ehuru jag får medgiva, att man ju blivit något mer medgörlig än på den tid, då den förenämnda kompromissen uppbyggdes. Vidare måste man låna upp pengar i stället för att direkt uttaga dem helt och hållet av de skattskyldiga för att, när man fått fastigheterna, ocksåkunna exploatera dem för sitt avsedda ändamål. Det är en appendix till detföregående strävandet. Stora förluster ha i Stockholm gjorts genom avslag å köp av fastigheter, som kunnat fås för billigt pris. Sedan ha vi nödgats inköpa dem för ibland det mångdubbla värdet. Och nu skall fortfarande en minoritet tvinga enförsiktig majoritet, ty den är alltid försiktig i sådana här frågor, till attunderkasta sig sådana äventyrligheter. När parlamentarismen är grundad på majoritetsbeslut, är det helt enkelt en cynism att påstå, att det ligger stora ideella statsvetenskapliga grundsatser bakom det här, då det i själva verket endast är ett resultat av en snödkompromiss i kampen om den allmänna rösträtten såsom grundval för förstakammarens sammansättning. Var god och kom ihåg det, herr Reuterskiöld! För övrigt är det roligt att höra Reuterskiöld säga nu som alltid: »J ag är lika