Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/424

26 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Anslag till riksarkivet. (Forts.) ser, att hela antalet forskningsbesök belöper sig till 19,733, så är ju denna ökning procentuellt högst betydande. Det kan inte anses riktigt, att man skall behöva bevittna, hur ettämbetsverk av den synnerligen betydelsefulla natur, som det här är fråga om,samtidigt som det får denna starka ökning i sin arbetsbörda, skall ha den största svårighet att avlöna de för detta arbete nödvändiga tjänstemännen. Det som gjort, att man under sista året nödtorftigt kunnat draga sig fram, fastängivetvis med nedprutningar av de redan förut lågt avlönade icke-ordinarietjänstemännens avlöningar, har varit, att en av de ordinarie tjänstemännen haft annat arbetsuppdrag, varför hans avlöning delvis har kunnat användas till avlöningar för detta andra ändamål. Avlöningen till den amanuens, somuppehållit arkivrådet Almquists befattning, har under dessa år inte päförts detickeordinarie anslaget, utan vikariatanslaget. När nu arkivrådet återtagit sin tjänstgöring på grund av att hans uppdrag är slutfört, måste medel föravlönandet av denne amanuens såsom förut tagas från det icke-ordinarieanslaget. Detta betyder, att man måste taga omkring 5,000 kronor från dettaanslag. Under sådana förhållanden måste det ju anses som en mycket rimlig begäran, att det icke-ordinarie anslaget återfår denna lilla summa på 3,000 kronor, som det förut har haft. Med hänsyn till att detta ämbetsverk icke erhållit den höjning, som herr Bergqvist nyss påpekade att andra verk ha fått, för uppflyttning i löneklass av befattningshavarna, finns det än starkare skäl för att nu bevilja denna obetydliga anslagsökning. Man kan kanske fråga sig: varför har ickeriksarkivet tidigare kommit i åtnjutande av denna förmån, som vissa andralikställda institutioner fått? Ja, det vill synas, som om man från riksarkivets sida hade varit bekajad med en i våra dagar ganska ovanlig egenskap,nämligen anspråkslöshet. Jag tror dock inte, att det -är riktigt, att man skallbestraffa riksarkivet för den sakens skull. Jag ber, herr talman, att på anförda skäl få yrka bifall till reservationen. Herr Bagge: Herr talman! Då jag inte hade tillfälle att närvara istatsutskottet vid behandlingen av denna fråga, skall jag be att här få deklarera, att om jag hade varit med i utskottet, skulle jag ha tillhört reservanterna. Till de mycket vägande skäl, som enligt min mening anförts av de föregående talarna, har jag intet att tillägga. Herr statsrådet Undén: Herr talman! Då departementschefen ärupptagiïi i andra kammaren, ber jag att med några ord få yttra mig i denna pun t. Jag är övertygad om att det är riktigt, vilket statsutskottets samtligaledamöter tyckas vara ense om, att riksarkivet har drabbats hårt av debesparingar, som här ha vidtagits, och som föreslås även för nästa budgetår. Jag skulle däremot inte tro, att man kan påstå, att riksarkivet härvidlag står i någon undantagsställning i förhållande till åtskilliga andra verk ochmyndigheter. Jag ber därför att som min uppfattning få säga, att det finns goda skäl för utskottsmajoritetens ståndpunkt, att frågan bör övervägas till nästa år av Kungl. Maj zt. Jag vill särskilt framhålla, att då det såsom ett speciellt skäl förreservanternas ståndpunkt har anförts, att en _ eller måhända flera -- ordinarie tjänstemän inom verket varit tjänstlediga och att det därigenom funnits en särskild lönetillgång, som har underlättat för verket att reda sig under förra budgetåret och delvis under det löpande, så vet man ju inte i detta ögonblick, om det inte blir samma möjligheter nästa budgetår. Man kan inteutan vi