Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/451

Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 53 _ Ang. 'vissa anslag till nykterhetens främjande. (Forts.) rusdryckshantering, av motorförarnas helnykterhetsförbund o. s. V. För resten är det väl uppenbart, att dessa föredrag inte skulle samla de skaror, som verkligen samlas - på ett år överstigande halva miljonen _ för denhändelse de vore något, som ej längre hade någon betydelse eller kunde betraktas som ett tidens kuriosum. Personligen har jag den uppfattningen, att centralförbundets verksamhet, som det här gäller, har stor betydelse för vårt folks dagliga liv. Det är ju inte på det viset, att föredrag av denna beskaffenhet falla ned från himlen över alldeles oförberedda människor. Merendels är det så, att de äro kända i förväg och väntade. Ofta är det_också så, att de inramas av festligatillställningar. De stimulera i hög grad den lust att samlas, som finns hos vårtsvenska folk och som väl kan betraktas som inledningen till den kulturellalyftning, vi varit med om. Och de stimulera dessutom i hög grad denbildningslängtan, som också finnes hos vårt folk. Jag tror, att man kan säga utan överdrift, att den folkbildning, vi ha att glädja oss över i våra dagar, aldrig så fort skulle ha nått sin bredd och sin höga nivå, om den inte hade haft dessa nykterhetstillställningar och denna föredragsverksamhet överhuvud att å ena sidan bygga på och å andra sidan samarbeta med. Jag menar, att man bryter ned en verksamhet av detta slag genom ett begränsande av anslaget på sätt, som man från Kungl. Maj :ts sida tyckcs vilja göra. Ja, det är attbokstavligen bryta ned den, och det förefaller mig vara någonting, som i hög grad liknar en skadegörelse. Nu har man inom utskottet ej kunnat vara med om detta. Det är nog så, som herr Bergqvist sade, att man har betraktat det som någonting ytterst ledsamt, för den händelse något värre skulle följa, och man har rättat sittförslag därefter. Då jag verkligen anser, att redan nedskärningen från 200,000 till 100,000 kronor var en betänklig historia, då jag vidare anser, attsparsamheten på detta område ej kan drivas alltför långt utan att vålla inte barabesvärligheter utan rent av skadliga verkningar, och då jag slutligen anser, att centralförbundets verksamhet mycket väl kan förliknas vid en dammbyggnad, en förebyggande verksamhet i en tid, när den intellektuella såväl som den moraliska upplösningen varsnas överallt _- då jag har den uppfattningen, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan. Häri instämde fröken Hesselgren samt herrar Bergman, Anders Bärg, Nils Andersson, Bjurström, John Björck, Harnrin, Hellman, Oscar GottfridKarlsson, Thorén, Berling, Alfred Andersson, Koarnzelíus, August Johansson, von Stoclcenström, Johan Larsson, Edward Larson, Gottfrid Karlsson, Asplund och Jonsson. Herr statsrådet Engberg: Då jag varit upptagen i andra kammaren, har jag tyvärr inte varit i tillfälle att höra de här gjorda inläggen med undantag av den avslutande delen av den siste ärade talarens anförande. Jag vet därför inte, huruvida och i vad mån en synpunkt, som för mig varit vägledande vid uppgörandet av detta förslag, här kommit fram. Saken är ju den, att utgångspunkten var att söka inom ramen av denavkastning, som kommer från rusdrycksmedelsfonden, ordna dessa angelägenheter. Ett belopp av 239,000 kronor skulle efter avkastningens fördelning mellanändamålen på socialdepartementets och ecklesiastikdepartementets stater stå till förfogande för sistnämnda departement. Om man, såsom meningen var, ville inom en ram av 2-39,000 kronor inpressa samtliga dessa ändamål, hade man självfallet att välja mellan ettdera av följande tvenne alternativ: antingen att göra en reduktion pro rata parte över hela linjen eller också att skona anslagen