Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/458

60 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Ang. 'vissa anslag till nykterhetens främjande. (Forts.) fall måste se denna undervisningsverksamhet ifrån samma synpunkt, somstatsrådet måste se all den undervisningsverksamhet, för vilken han är den högste målsmannen i landet, och således alltefter behovet och _ givetvis _ deekonomiska resurserna tillgodose varje berättigat krav. Jag har velat fästauppmärksamheten på denna åtgärd av regeringen vid förra årets riksdag -- som jag i detta sammanhang inte klandrar eller vill upptaga till diskussion -liksom därpå, att man måste se det nuvarande läget emot den bakgrund, som jag här erinrat om, så att man inte i framtiden skall komma och säga, att nu har man tagit ytterligare 10 eller 15 miljoner ur fonden och därför bliravkastningen inte större än en fjärdedel av vad som tidigare erhållits, varför man måste minska dessa och andra jämförliga anslag. Jag hemställer om bifall till utskottets förslag. Herr statsrådet Engberg: Jag fick av den siste ärade talarens inlägg det intrycket, att han fallit offer för ett missförstånd. De 950,000 kronor, omvilka han talade, utgjorde det belopp, som stod till förfogande och som skulle uppdelas mellan de ändamål, som löpa på socialdepartementet, och de ändamål, som löpa på ecklesiastikdepartementet i, populärt talat, nykterhetsavseende. Det gällde alltså en fördelning av totalbeloppet mellan dessa båda departement. .Vid denna fördelning togs hänsyn till att man skulle täcka behoven för denödiga ändamålen med dessa medel. Jag hade att disponera 239,000 kronor efter den fördelning, som ägde rum, såsom jag redan har nämnt, och jag har den uppfattningen, att om det står en så pass stor summa till förfogande, bör man icke i oträngt mål gå in på en annan väg, som betecknar en brytning med vad man ansett vara det förnuftiga, nämligen att låta rusdrycksmedel finansiera upplysningsverksamheten i fråga. Jag hade alltså de 239,000 kronorna att disponera och ville icke överskrida den ramen. Utgångspunkten för mig så- som ecklesiastikminister vid uppgörandet av min budget var, att jag ville strängt hålla på detta att icke taga i anspråk skattemedel, så länge i så stor omfattning, som här är fallet, avkastning från rusdrycksmedelsfonden stod till förfogande. När därför herr Hamrin ser mot framtiden och, mera teoretiskt, ställer i utsikt den möjligheten, att ett ytterligare ianspråkstagande avrusdrycksmedelsfonden skulle leda till att det inte förelåge någon avkastning alls och det därav skulle följa, att man liksom skulle avskriva finansieringen av alla dessa ändamål med hänvisning därtill, så synes det mig vara att draga ut konsekvensen i det absurda. Utgångsläget vid uppgörandet av årets budget var, att man önskade hålla sig inom ramen för avkastningen frånrusdrycksmedelsfonden. Finns inte längre en rusdrycksmedelsfond, vilket varutgångspunkten för herr Hamrins resonemang, ja, då föreligger ju ett alldeles nytt problemläge. Herr Petrén: Herr talman! Jag kan inte underlåta att vid detta tillfälle påtala det egendomliga förhållandet, att samtidigt som anslaget tillundervisnings- och upplysningsverksamheten för nykterhetens främjande år efter år högst betydligt beskäres. ökas år efter år statens utgifter för alkoholistvården. Jag vill erinra om, att riksdagen i år redan beslutat en ökning av anslaget till de erkända alkoholistanstalterna med inte mindre än 95,000 kronor, och nufinner sig herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet nödsakad att lämna ifrån sig bortemot hälften av det tidigare anslaget till upplysnings- och undervisningsverksamheten för nykterhetens främjande, för att det nämnda ökade anslaget på femte huvudtiteln skall kunna täckas. Den situation. som sålunda har inträtt, visar _ såsom för övrigt ett par talare redan förut ha framhållit - hur olyckligt det var, när riksdagen i fjol följde Kungl. Majzts förslag, att avkastningen av den decimerade rusdrycksniedelsfonden skullean