Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/459

Onsdagen den 14 mars f. in. Ni' 17. 61 _ Ang. 'vissa anslag till nykterhetens främjande. (Forts.) vändas inte endast till speciella nykterhetsändamål, såsomupplysningsverksamhet och understödjande av nykterhetsnämndernas arbete o. dyl., utan även till statsbidrag åt de erkända alkoholistanstalternas driftkostnader. Då dessa anstalter erhålla sina statsbidrag i enlighet med en efter riksdagens hörande utfärdad kungörelse, blir ju följden av att antalet alkoholister på anstalterna ökas, att den del av rusdrycksmedelsfondens avkastning, som måste gå till socialdepartementet, blir större och större. Följden härav kan ju bli den, att ecklesiastikministern en vacker dag - antalet å anstalt intagna alkoholister blir, som vi veta, allt större _ sitter där och inte disponerar någonting alls av denna fondens avkastning till verksamheten för nykterhetens främjande. Jag vill erinra om, att det nyligen öppnats ännu en erkänd alkoholistanstalt, och det betyder, att chefen för socialdepartementet nästa år behöver ett ökatanslag till dessa anstalters driftkostnader, varigenom situationen förecklesiastikministern alltså blir den, att ännu mindre medel, om ens några, komma att stå till buds för de nykterhetsändamål, som falla under hans huvudtitel. Det har här framhållits, att anslagen till de speciella nykterhetsändamålen inte böra utgå av skattemedel utan av avkastningen frånrusdrycksmedelsfonden, och jag är av alldeles samma uppfattning. Men då bör ocksåavkastningen av rusdrycksmedelsfonden endast användas till dessa speciella ändamål och icke till alkoholistvården. Jag tror, att det är nödvändigt, att den frågan på allvar tages upp till förnyad prövning under nästa riksdag, och jag hoppas, att herr statsrådet och chefen för finansdepartementet av de skäl jag här söktantyda, själv skall komma till samma uppfattning. Som saken ligger till i år, sedan tyvärr redan en så stor del av avkastningen från fonden tagits i anspråk för alkoholistvården, måste man _ därest man vill följa statstskottetshemställan om anslagets belopp, vilket jag anser, att envar, som har klart för sig den stora betydelsen av denna förebyggande verksamhet, bör göra - vara med om att den ökning av anslaget, som utskottet tillstyrkt, för detta år delvis får utgå av skattemedel. Att jag för min del inte tvekar att yrka bifall till statsutskottets hemställan trots den ökning av utgifterna den innebär, berordärpå, att jag har den uppfattningen, att anslaget för detta ändamål i viss mån kan medföra besparingar i det allmännas utgifter. Jag är nämligen övertygad om att denna upplysnings- och 'undervisningsverksamhet verkligen är ägnad attbefrämja de allmänna nykterhetstillståndet och minska alkoholmissbruket och att anslaget till detta ändamål alltså medför en besparing, då som bekantalkoholmissbruket på mångahanda sätt förorsakar stora utgifter för det allmänna. På grund av de skäl, som jag nu anfört, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan. Herr Reuterskiöldz Herr talman! Jag hade inte alls tänkt yttra mig i denna debatt, men då jag delar departementschefens uppfattning angående den rätta utgångspunkten i denna fråga och då två yttranden förekommit, som inneburo en kritik av denna ståndpunkt, ber jag, herr talman, att få göra några korta erinringar. Om man som jag anser, att rusdrycksmedelsfondens avkastning bör användas för ecklesiastikdepartementets uppgifter på detta område utan anlitande av skattemedel, såsom departementschefen också anfört, skulle det enligt en talares uppfattning kunna inträffa, att fonden helt och hållet försvann och det alltså inte blev någon avkastning. Jag skulle, herr talman, vilja draga den motsatta slutsatsen, nämligen att om man går in för departementschefens ståndpunkt, kommer fonden att bevaras. Det är en ganska väsentlig sak, att man på det viset söker bibehålla fonden, ty jag tror inte, att om den ekonomiska situationen skulle bli sådan, att fonden droges in, vi då överhuvud taget av skattemedel