Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/568

44 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Ang. marinens avlöningsanslag. (Forts.) pen har förklarat, att det blir sämre på det föreslagna sättet. Kungl. Maj :t har funnit, att sakkunskapen har rätt, och Kungl. Maj :t anser följaktligen, att riksdagen inte bör gå med på detta utbyte. Jag skall inte vidare gå in på den utförliga motivering, sommarinförvaltningen anger för sin ståndpunkt. Den grundar sig på, att det här i stort sett är fråga om handräckningsmanskap, som inte behöver vara så rasandekvalificerat, och att, om man skall utbyta dessa reservister mot fast anställda, det ganska snart uppstår den otrevliga konsekvensen, att man inte längre har ungt, relativt okvalificerat men för denna uppgift tillräckligt kvalificerat folk. N å, vidare är det inte heller på det sättet, att dettahandräckningsarbete behövs likformigt hela året. Det blir besvärligheter på grund av att det vissa månader behövs mer av det arbetet, andra månader väsentligt mindre. Sedan är det en sak, som jag ändå tycker att man skulle kunna observera även ur andra synpunkter än den rena lämplighetssynpunkten beträffande försvarets och i synnerhet marinförvaltningens krav, som man ju naturligtvis måste fästa vikt och uppmärksamhet vid, och det är, att sådant fast anställt manskap brukar _ med skäl, tycker jag för resten _ ha den uppfattningen, att de sitta tämligen säkert på sina platser. Nu anser marinförvaltningen, att det är olämpligt och inkonsekvent att åter öka arbetarstammen, som under de senaste åren med stora kostnader i avskedsersättning och förtidspensionering nedbringats till en mot behovet svarande styrka. Jag tycker det låter mycket förnuftigt och bra. Jag kan inte hjälpa, att ur den synpunkten tycker jag, att motionen skulle vara dömd. Vad är det som har förmått statsutskottet att delvis gå med på dennamotion emot marinförvaltningen, statíonsbefälhavarna, varvscheferna och Kungl. Maj zt? Ja, jag tycker, att det ser litet besynnerligt ut. Statsutskottet har ju inte utan vidare hoppat på den här saken utan varit i någon mån försiktigt och sagt, att utskottet finner yrkandet »vara en fråga av sådan räckvidd och betydelse, att utskottet icke vill nu fatta principiell ställning till detsamma». Försvarskommissionen, som ju har saken under övervägande, bör först pröva den. Så kommer det, som gör, att statsutskottet har ansett sig i någon mån kunna gå med på saken. Här står: »Emellertid anser sig utskottet börasåsom en tillfällig och av rådande arbetslöshet uteslutande betingad åtgärdförorda>>, att detta utbyte sker. Jag tycker, att det är litet misstänkt med den där arbetslösheten. Skola dessa - jag tror det är ungefär 50 personer -anställas fast? Skola de anställas fast, behöver man ta in, inte 500 manersättníngsreservister, utan bara 300. Nå, hur går det med de övriga 200? Blir det någon lättnad i arbetslösheten att tala om, då 50 intagas och skola haarbete i stället för de 200, som då inte skola komma i fråga? Ja, man kannaturligtvis resonera om vilket som är bäst ur arbetslöshetssynpunkt, att de 50 få arbete hela året, eller att ytterligare 200 tagas in. Men jag tycker ändå, att saken ur arbetslöshetssynpunkt verkligen inte har så stora proportioner, att man därför bör gå in på en så betänklig åtgärd, som vederbörandemyndigheter bestämt ha motsatt sig. För allt i världen, det kostar ju inte såförfärligt mycket. Det kostar 120,000 kronor, varav 11,000 kronor skulle bespa- ras på grund av att endast 300 ersättningsreservister skulle inkallas. Det är således ur försvarsverkets synpunkt en onödig utgift på i runt tal 1l0,000kronor, och jag förstår ju, att när det gäller denna huvudtitel, betyder det inte så värst mycket med 1l0,000 kronor mer. Men från den sparsamhetssynpunkt, som man i allmänhet här i riksdagen nu för tiden anlägger, tycker jag ändå, att det skulle betyda något med 1'lo,0Û0 kronor, som läggas ut, för att man skall få det sämre än det skulle vara, ifall man inte lade ut 1l0,000 kronor. Det tycker jag inte är så förfärligt kvickt ur sparsamhetssynpunkt.