Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/591

Lördagen den 17 mars e. m. Nr 18. 67 Om ändringar i lagstiftningen rörande maltdrycker. (Forts.) frigivandet av portern, så fick man närmast det intrycket, att portern skulle vara en trolldryck, som i ett enda slag skulle kunna hjälpa oss ur krisen. En portertillverkning med försäljning här i landet skulle medföra ökadarbetstillgång, ökad avsättning för jordbrukarna av svensk spannmål, ökadestatsinkomster och förbättrad handelsbalans. Uppfattningen om porternsbetydelse såsom njutningsmedel och hälsomedel har ju under tidernas lopp växlat. På den tiden Portervisan skrevs hade man ju den uppfattningen, att det i själva verket var portern, som var grunden till Englands imperieställning, och detlåter som om denna uppfattning alltjämt fanns 'kvar. Men meningarna äro som sagt delade. Under utskottsbehandlingen förekom det att en medlem sade: lnte vill jag vara med om att släppa portern lös, den är ju ett fruktansvärt hjärtgift, som åstadkommer praktiskt taget obotliga hjärtsjukdomar! lnte vill jag vara med om att sprida hjärtlidanden bland det svenska folket genom porter! När man hör så vitt skilda omdömen om denna underbara dryck, så tycker jag det finns anledning att ställa sig tveksam. Om jag ser på de många goda saker, som skulle följa av fri portertillgång, så nämnde herr Velander först ökad arbetstillgång. J a, det är sannolikt, att man skulle få. arbete för kanske ett hundratal personer, men motsvarandearbetsmängd kan man sannolikt få med mindre uppoffring av samhälleligavärden. Någon ökad avsättning av korn tror jag inte på, ty allt korn som skördas i Sverige förbrukas, och våra dagars jordbrukare betraktar det inte somtillräcklig lön för sin odlarmöda att ha tillfredsställt en och annan porterälskares smak. Han vill se den ökade avsättningen ta sig uttryck i höjda pris, och den mängd korn som skulle åtgå för denna tillverkning är knappast mer än en tredjedels procent av hela landets korhskörd. i Vidare skulle vi få en förbättrad handelsbalans. Man menar, attstarkölsförbudet, speciellt i vad det avser porter, har föranlett en ökad vinkonsumtion. Det skulle vara utomordentligt intressant att veta, varpå högerreservanterna stödja en sådan uppfattning. l Statistisk årsbok finner man en tabell, som talar om hur många liter öl och vin, som svenska folket dricker per år. Slår jag upp denna tabell, finner jag, att konsumtionen av vin har uppgått tillnågot mellan tre och fyra procent av ölkonsumtionen. Men det visar sig rakt inte, att vinkonsumtionen har ökats under sista tiden, utan den har tvärtom minskats. Ölkonsumtionen har något sjunkit, särskilt det sista året, till följd av depressionen, men vinkonsumtionen har sjunkit ännu mera. År 1929konsumerades en vinmängd, som utgjorde 4.2 procent av ölmängden. Nu äro vi nere i praktiskt taget 3 procent. Det kan således knappast med fog görasgällande, att vinkonsumtionen har ökats därför att folk inte kan få öl. Det visar sig, att då det fanns starköl, dracks det ungefär lika mycket vin i jämförelse med öl som nu. Det där är nog mera en skrivbordsslutledning, som gjorts när man suttit och funderat ut vilka dygder man skulle kunna tillskriva portern. Det finns emellertid ett skäl, som jag tycker skulle tilltala denna kammare. Då starkölsförbudet på sin tid genomfördes, fanns det ett mycket starktenskilt kapitalintresse förankrat i porterindustrin, och för att man inte skulle gå för hårt fram, inlöstes det av vårt statliga spritbolag för ett belopp av ganska många miljoner. Sedan bryggeriet var inköpt, såldes det på nytt,varvid prisskillnaden utgjorde bortemot 5 miljoner. Med svenska statsmedel har man sålunda utlöst det kapitalintresse, det näringsintresse, som låg förankrat i porterindustrin, med ungefär 5 miljoner kronor. Kan det då vara rimligt att så här på ett par motionärers önskan omedelbart lössläppa det, utan att tänka efter hur det ställer sig med de ekonomiska konsekvenserna? Detta är efter mitt sätt att se en synnerligen viktig sida av detta problem, som detförefaller mig att högerreservanterna inte tillräckligt ha beaktat.