Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/597

Lördagen den 17 mars e. m. Nr 18. 73 Om ändringar i lagstiftningen rörande maltdrycker. (Forts.) mycket ogynnsam. Det går naturligtvis inte att i längden hålla en industri och dess arbetare i tvångströja. Därav måste till sist följa,.att industrien nedlägges och följden därav drabbar ju i första hand arbetarna. Denverksamhet, som det nu är fråga om, har ju anor från förra århundradets första hälft, och den har under denna tid sysselsatt en massa arbetare. Före 1919 arbetade där 240 man, och det vill inte säga så litet, om man räknar med att en hel del av dessa voro gifta och försörjde inte bara sig själva utan hustrur och barn. Nu utgöra arbetarna inte flera än 91 personer, och man står i begrepp att avskeda en hel del. Därtill kommer, att dessa 91 visst inte hava sådan sysselsättning av sitt arbete, att de kunna leva ordentligt därpå, utan de arbeta en à. två dagar i veckan, och det är klart, att det inte kan ge sådan inkomst, att de kunna försörja sig på den. Att då draga ut långt på tiden med att vidtaga åtgärder i detta avseende, måste medföra, att industrien till sist säger: »Vi kunna inte längre hålla på, det är omöjligt att uppehålla driften.» De första, som då drabbas av rörelsens nedläggande, äro arbetarna. Herr Björnsson gav uttryck åt litet missnöje med att ifrågavarande bolag köpt porterbruket tillbaka av herr Bratt och Spritcentralen och därvid fått det för billigare pris än vad Spritcentralen hade betalt för det. Men vem kan hjälpa, att herr Bratt gick och gjorde slut på en massa avSpritcentralens pengar genom att köpa en tillverkning, som han inte hade behov av och som riksdagen sedermera önskade, att Spritcentralen skulle lämna Man kan väl inte därför försöka att omintetgöra vad som är kvar av denna industri, som ändå ger någon sysselsättning. l denna tid är det särskilt angeläget att arbetstillfällena bevaras i så stor utsträckning som möjligt, så att intearbetslösheten ökas i större omfattning än vad som är absolut nödvändigt. Det må ju vara, att ett beslut i den riktningen, att portern skulle försäljas genom spritbolagen, inte i någon större grad kommer att öka arbetstillfällena, men nog gör det något, och varje litet tillfälle bör väl tillvaratagas i en tid, då man allvarligt söker efter sådana möjligheter. Staten anstränger sig till det yttersta för att genom anslag på olika sätt främja näringslivet och skaffa arbete åt de arbetslösa. Här är det emellertid inte fråga omstödåtgärder, sådana som statsmakterna anse sig böra föreslå till enskildaföretag för att lyfta dem upp ur det på grund av krisen iråkade läget. Det är tvärtom så, att riksdagen genom en mycket blygsam åtgärd ej blottmöjliggör fortsatt verksamhet och därmed ökade möjligheter att bereda arbete åt fler arbetare, utan staten själv vinner därpå genom ökade skatteinkomster och även bönderna genom ökad försäljning av sitt korn. Nu påstår man, att det säkerligen kommer att vålla svårigheter att försälja denna vara genom systembolagen. J ag har försökt att ta reda på, hur man ser på den frågan inom systembolagen, och åtminstone en av systembolagets direktörer förklarade, att det inte finns någon som helst anledning att befara, att inte systembolagen skulle kunna mottaga försäljningen även av porter, här likaväl som man gör det i Finland. Det erbjuder således inte någrasvårigheter för systembolagen. De ha inte mer att göra än att den personal, som för närvarande finns, mycket väl kan åtaga sig även detta arbete. Och det är inte endast porterindustrien, det skall man komma ihåg, som genom att få en liten smula ökad frihet skulle vinna på och kunna öka ut arbetstillfällena, utan det finns näringar vid sidan om, som också fåmöjlighet att öka sina tillverkningar. Jag tänker då på korkskärarna, påglasindustrien o. s. v. Deras verksamhet skulle naturligtvis också kunna ökas med anledning av att en ökad omsättning av porter möjliggjordes. 'Detta har utskottsmajoriteten inte haft något öra för. Man har hållit på att den