Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/64

32 Nr 3. Onsdagen den 17 januari i. m. Statsverkspropositíonen. (Forts.) att en liknande politik skulle vara en nödvändig förutsättning för att vi skulle få en fortsatt förbättring i konjunkturerna. Regeringen underskattar ej sin förmåga. Vid förra riksdagen skulle den bryta konjunkturen, och nu ämnar den, som det står i statsministerns yttrande, försöka planmässigt ordna hela vårt näringsliv. När nu depressionen börjar visa tecken att draga sig tillbaka, så förklaras det: se här, det är våra händers verk! Men hur står det till med detta? lngenting kan vara mera verklighetsfrämmande. För det första kunna vi se av det nu tillgängliga statistiska materialet, att redan under våren började priserna höjas, och de olika tecken på en konjunkturförbättring, som vi nu kunna se med blotta ögat, kan man även se i det statistiska materialet för den tiden. Men vad som är ännu mera påfallande är, att verkställandet av riksdagens beslut inträffat så sent, att det inte kan sägas på något sätt ha påverkat konjunkturläget. Detta beror inte enbart på byggnadskonflikten. Denna binder, tror jag, ungefär 18 miljoner kronor av de av riksdagenbeviljade 100 miljonerna till allmänna arbeten av skilda slag. Men ännu så sent som den 11 november förra året hade enligt socialministerns egen utsago i ett offentligt föredrag endast 39 miljoner fördelats av regeringen. Och i ett radioföredrag den 7 december meddelade socialministern, att då hadedisponerats 52 miljoner. Enligt statsministerns yttrande till statsrådsprotokollet ha hittills 57 miljoner disponerats. Det är således mycket sent, som dessa dispositioner överhuvud taget ha kommit till. Pengarna äro ännu inte i sin helhet disponerade, och dedispositioner, som gjorts, ha skett mycket sent. Vidaietillkommer en annan sak, nämligen att när medlen ha disponerats, betyder det inte alls, att arbetena kommit i gång, utan arbetenas igångsättande dröjer säkerligen ganska lång tid efter det medelsanvisningen skett. l fråga om verkningarna av den nya regeringspolitiken bad herrsocialministern i det nyssnämnda föredraget det svenska folket att ha tålamod till någon gång i februari, då större delen av arbetena borde ha kommit i gång. Verkan av regeringsprogrammet, om någon sådan överhuvud taget kan komma att låta sig skönjas, vilket jag knappast tror, skulle således inträffa låt oss säga tre kvarts år eller kanske ett helt år efter det besluten fattats iriksdagen. Om nu denna lyftning av konjunkturen skulle på något sätt ha berott på den socialdemokratiska regeringspolitiken, får man ju säga, att det måste ha skett på någon sorts underlig telepatisk väg. Någon direkt förbindelse finns alldeles icke. Vi, som inte tro på trolleri eller dylikt och icke ens på det moderna trollandet med penningar och kredit, som folk är så intresserat av, vi ha som sagt svårt att förstå, att lyftningen i konjunkturen skulle bero på det socialdemokratiska programmet vare sig nu eller i framtiden. Det förefaller nästan som om det skulle finnas mera skål för deras åsikt, som vid framläggandet av detta program framhöllo, att den svenskakonjunkturen är så väsentligt beroende på internationella förhållanden, attregeringens program att bryta konjunkturen måste betraktas som en ren utopiredan på denna grund. Det var ju ett av de skäl. som framhöllos. Detförefaller mig, som om utvecklingen fullkomligt_givit oss rätt därvidlag, därför att konjunkturlyftningen har kommit alldeles oberoende av några som helst åtgärder från det allmännas sida. Det är i själva verket mycket lärorikt att se, hur för närvarande den stora världskonjunkturen har sin gång på ett ganska egendomligt sätt, alldeles-oberoende av, förefaller det, och kanske till och med trots alla politiska åtgärder, som staplats i vägen för en börjande uppgång. Jag tror därför, att man utan överdrift kan konstatera, attregeringen redan på grund av dessa svårigheter att få i gång arbeten o. s. v. har misslyckats i sin stora plan att bryta den svenska konjunkturen, och att den