40 Nr 3. Onsdagen den 1-7 januari f. m. Statsverksøropositionen. (Forts.) _ igenom. Andra säsongyrken, som icke äro avstängda, skulle uppvisa änvärre resultat. Om vi tänka oss en konflikt inom trävaruindustrien, skulle det bli ännu värre. Det förefaller därför alldeles nödvändigt, att vi få ändring både i konfliktdirektiven och i lönebestämmelserna vid denna riksdag. Ja, jag skulle också säga ett par ord om något som hänger mycket nära ihop med dessa problem, nämligen om organisationsväsendet. Jag har förut haft tillfälle säga, att jag ingalunda underskattar vare sig nödvändigheten eller värdet av organisationerna, men det är uppenbart, att det modernaskräväsendet i många avseenden på ett både direkt och indirekt sätt medförförhållanden på arbetsmarknaden, som äro ägnade att minska arbetstillfällena och göra livet surt för dem, som önska försörja sig själva utan att anlita detallmännas hjälp. Både genom sin lönepolitik och genom sin reglering avarbetsförhållandena i övrigt koncentrerar det moderna organisationsväsendetarbetslösheten på vissa grupper och de tillgängliga arbetsmöjligheterna på andra grupper. Det är alldeles sant, som socialministern lär ha sagt i ett offentligt föredrag, att det här i vårt land börjar uppkomma ett femte stånd: depermanent arbetslösa.. För min del tror jag, att detta är alldeles riktigt ochmycket påfallande. Den gamla skillnaden mellan besuttna och obesuttna i vårt samhälle har nästan ersatts eller åtminstone kompletterats med en annanskillnad, nämligen skillnaden mellan dem som ha rätt till arbetsmöjligheterna och dem som inte ha rätt till arbetsmöjligheterna. Det är i stor utsträckning en följd av organisationsväsendet och av en arbetslöshetspolitik, som är inriktad på organisationernas och, om jag får använda uttrycket, de »besuttnas»intressen. Såsom organisationsväsendet nu fungerar, medför det dessutommånga fall av orättvisa, förföljelse och barbarism, som äro fullkomligtupprörande och som man knappast skulle vänta sig i ett civiliserat samhälle. Heladetta system, där man inom organisationerna sitter till doms över människor utan att opartiskhet kan göra sig gällande, där domare och åklagare och ibland kanske också motparten äro samma personer _ är ju, även om man ser bort ifrån' det enligt min mening ofta orimliga i dessa regler, redan ett i allra högsta grad förkastligt förfarande och upprörande för denallmänna rättskänslan, likaså naturligtvis alla de fall, när konfliktenfullkomligt ovidkommande människor bli lidande av stridsmetoderna. Vi få nu hoppas, sedan professor Bergendals utredning hunnit slutföras, att vi redan vid denna riksdag skola kunna få en lagstiftning, som gör slut på sådana oefterråttlighetsförhållanden, och att vi skola få någon kontroll över denvildmark, som för närvarande existerar på detta område. Det återstår även andra stora komplex, där jag tror att vi mycket snart, kanske rent av omedelbart bli tvungna att skaffa en bättre samhälleligkontroll över organisationerna, både arbetarnas och arbetsgivarnas. Det blirsäkert nödvändigt att komma tillbaka till frågan om de samhällsfarligakonflikterna, för att nämna ett exempel. Vi måste på annat sätt regleraanställmngsvillkoren för kommunal- och statsanställda än som för närvarande är fallet. vårt södra grannland Danmark har man gått ganska långt i fråga om att ingripa med regler för omröstning, innan konflikt får tillgripas o. s. v. Det finns som sagt här ett helt stort komplex, där man i arbetsfredens och samhällets intresse måste ingripa. _ Slutligen kan jag inte annat än uttala min tillfredsställelse med attregeringen tycks vilja ingripa i fråga om ungdomsarbetslösheten. Jag äralldeles övertygad om att regeringen kommer att finna allmän villighet att pröva alla förslag och att göra det_bästa möjliga. Det finnes väl intetsamhällsont för närvarande, som egentligen kan jämföras med detta, att detupp
Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/72
Den här sidan har inte korrekturlästs